Om sommaren viskar vindarna mera sol. Och inga moln. Om sommaren smekar havet som ett salt, ett salt som blir till sand och som rinner genom timglas utan slut. Tiden går så fort när allt är perfekt och man hinner inte tänka eller känna. Sedan tappar tiden fart. Tankarna och känslorna blir bromsvätska och varje månad blir ett år. Allting blir mörkare och kortare men ändå mycket längre. Känslan att se löven ligga fastklistrade mot marken biter som rimfrost mot ens bröst.

Jag har hört människor som gillar hösten för klädselns skull. Jag vet människor som hatar hösten för vädrets skull. Och jag är en av dom. Ett väder som bytts ut mot sol och ljus till regn, kyla och mörker. Ett väder utan väder fyllt med väntan på en ny säsong. Och sen kommer vintern i ett avlångt IKEA-land. Nedräkningen har börjat . Nu är det nio månader kvar till livet går igång igen. Nu släcker vi ljusen, stänger in oss och börjar om. Om du saknar mig ibland kan du släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret.