Jag dansar aldrig nykter

Ölen på Kåren har samma moms som pubarna på Mars. Ibland blir det billigt för en student. Och jag skulle en gång sicksacka från krogen hem genom glaset på asfalten i vår stad. Det gick bra. Fast det gick sämre när jag skulle parkera min cykel.


Hon var söt den där grannen. Och jag hade bara sett henne någon gång men var redan kalaskär den natten, vid det klockslaget. Efter en vecka som hyresgäst i ett pensionärskvarter skulle jag svänga in med cykeln och dimmig blick. Någon hade oväntat flyttat staketet (har jag fått för mig) och jag cyklade in i staketet, jag for över cykeln, cykeln över staketet och cyklen över mig. Staketet stod kvar, men inte jag. Och där låg jag raklång med näsan mot marken och en cykel över mig. Och då kom hon. Vi blev aldrig kära just där, kanske var hon blyg. Hon tittade men sa ingenting. Jag satt fast i cykeln. Och till slut lyckades jag, i mitt kreativa tillstånd, ställa cykeln i cykelstället och halta upp till sängen. Okej, jag hade försökt få loss styret först men det liksom satt fast under ramen. Jag hade väl hjärtat i famnen då.


Det tog en vecka. Det värkte. Och sen kom gipset på hela högerarmen. Jag bodde på fjärde våningen och hon på tredje. Och så klart mötte jag henne direkt hem från sjukan. Med världens största flin och mungiporna ovanför hårfästet mötte hon mig i trappan och jag var jävligt gipsad.


Hon sa ingenting. Men jag tror hon blev kär.


Kommentarer
Postat av: Rebecka

Hahah nej,jag viste inte änns att det fanns en som heter blondiiebella !? :O :P

2008-07-08 @ 09:37:37
URL: http://blondiiebecka.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0