Vaknde till tjugofyrahundra minusgrader. Och fortsatte i samma extrema anda på jobbet med inventering, artikelregistrering och alla dessa jävla mattor och åter alla dessa förbannade jävla mattor. Gissa om jag var nära att expoldera idag. Jag kokade. Jag hatade. Jag sprack. Jag sparkade på datorer och papperskorgar. Jag önskade sjukskriva mig i hundra år. Och efter en vecka av att räkna alla tusentals mattor och leta upp varje artikel på 43 sidor och sedan bocka av, där man dessutom nästan tvingats använda förstoringsglas för att ens kunna se den lilla texten. Till slut blev jag klar efter en veckas räknande. Och sedan in i datasystemet och registerade plus och minus på alla artiklar. Jag tänkte att nu får jag andas ut. Och så kom nästa person och tryckte upp invensteringslistor över accenter rakt i mitt ansikte. Jag får nog aldrig andas ut. Vid det här laget var jag till 83% död. Och sedan ligger det nästintill alltid saker på hög till mig. Nya fårskinnskollektioner där varken namn eller artikelnummer tycktes stämma överrens mellan följesedlar, prislistor och beställningslistor. Och till slut plockade jag in alla dessa förbannade jävla nyhemkomna mattor till alla som stått ut och väntat i en vecka extra för att jag ligger niohundra år efter. Jag hatar mattor. Och trots några minusordrar på säljkontot lyckades jag ändå knåpa ihop en hel del. Klockan 18:11 var jag 91% död. Och där har ni för första gången en del av min vardag. Jag säljer möbler och annan inredning. Och imorgon lägger jag mig i ett solarie för att få någon slags ljusterapi och livsrehabilitering.

Det här kommer att bli ett Rydströminlägg. Ett långt jälva inlägg. Och kvällen kommer att gå i röda färger och blogginlägget vara lika långt som firandet i vår guldstad. Det har varit fotbollsgala. Det har varit Håkan Hellström på televisionen och min tv har för en gångs skull haft en levande bild, vilket är ordentligt ovanligt. Det är rehabilitering med rött te i soffan och en ful grå ullfilt som långt ifrån passar in med andra färger här hos mig. Nanne fick pris. Viktor Elm fick pris. Och emellanåt ringer det människor från okänt nummer och vill köpa en tv. Vad ska man med tv till?

Om tio minuter sover jag säkert. Jag somnar överallt nu för tiden. Jag somnar när som helst nu för tiden. Jag somnar hur som helst nu för tiden. Och jag kommer somna med gott samvete. Det känns som jag jobbar som en röv och i ett jävla tempo. Och det är fantastiskt trevligt. Den som springer först över mållinjen vinner. Jag är bara lite sämre på banan när det är häckar i vägen. Jag är Fix you-trött, så trött att jag inte ens orkar sova. Men jag somnar ändå. Jag tänker bara leta efter luften först.