Jag tänkte på riksväg 136 tur och retur. Jag tänkte på Ängöleden och E22. Och ibland är det långa vägar hem. Det var ett tag sen sist, men det sägs att tiden går. Och snart blir det ljust på natten. Den här årstiden tar musten ur en. Det är grått, något gråare och på asfalten ligger grus och bilen kommer aldrig mer bli ren igen. Den där sommardoften lever kanske än. Och snart måste denna monotoni till annorlunda vinter ebba ut till nåt. Det här känns som en höst i evighet.

En ledig dag och jag var tvungen till att göra något annat än ligga i sängen, soffan och sängen igen. Det känns som man behöver en skattkista med mynt för att ta bilen in till stan. Det blev Hansa City, stan och människomöten i en tom stad. Varenda parkering är ledig var du än är. Jag tror människan har stängt in sig. Jag tror människan är rädd för skattkistor och mynt, parkering och lågkonjunktur. Och Hansa City, det nya Kalmar, var tomt och varenda parkering grät efter sällskap. Det var tomt i butikerna. Och jag provade fem skjortor men ingen satt bra. Jag tänkte, det var bra så. Och till slut kunde jag inte hålla mig. Jag ströp kontot ett litet tag. Jag föll för den vårblå färgen och tiggde galgar med mig hem. Det blev en slapp t-shirt. Och en skattkista till parkeringen i stan.

Jag fick en utmaning av Pelle att visa hur jag bor, eller en del av hemmet. Som alla säkert förstått är jag inte förtjust i att visa varken mig eller hur jag bor. Jag gör ett undantag och försök att för första gången ställa upp på något sånt här. Så här har ni mitt liv - inget manligt djuputvik á la Amelia - bara något oklart diffust i ett vanligt hem. Vi säger så, jag längtar än.

Ibland skulle jag vilja ha en helg utan fest, men jag kan inte. Jag kan inte få bort myrorna som springer i mina ben, nyponpulvret som kliar i mitt bröst eller den eviga centrifugen som rör sig i mitt huvud när jag sitter still. Den ständiga blodcirkulationen liksom rör sig i sidled om jag sitter still, det växer nyponpulver någonstans i mig. Och det blev en helg med ett riktigt härligt gäng människor, samlade här hos mig där alla tycks vilja bo. Vi var många. Vi var glada. Och några var nytt folk, någon återinflyttad och någon annan helggäst i stan. Jag antar att jag alltid kommmer att gå ut, även om det känns som håret växer fortare i soffan än i baren. Jag känner mig så obekväm i det här håret.

Jag har jobbat helg. Och lördagen hade jag så många jag talade med men kokade av att inte få till några avslut. Jag blir förbannad på mig själv när jag inte säljer. Jag borde sålt helt fantastiskt. Och eftersom jag sålt bedrövligt i hela januari blev söndagen en dag byggd på ren ilsken vilja. Det blev en ganska bra jobbhelg ändå till slut. Och trots att lördagens förbannelse satt i även till kvällen kanske jag blir förlåten någon gång. En väldigt försenad taxichaufför var otrevlig mot mig och jag var otrevlig tillbaka. Efter att han sagt att det fanns fler taxibolag (jorå jag tar dom nästa gång sa jag) i stan råkade jag säga att han var den sämsta taxichaffören jag åkt med. Och så vitt jag minns råkade jag nog säga tjockis till honom i samma mening. Jag gjorde säkert ett fantasitskt intryck på folk i helgen, eller inte. Fast egentligen, innerst inne, är jag väldans snäll. Jag jobbar på det där med att bli en snällare och bättre människa i alla lägen. Lite bilder från helgen och jag ska inte hänga ut alla så det får bli på några få av oss. Och snart ska jag jobba på utmaningen från Pelle om hur jag bor.

 

Från vänster; Christian, Nella, jag & Severina

Dagens låt: Johan Melander - Kom vinter

Jag ångrar att jag klippte mig. Jag ångrar att luggen blev kort. Jag ångrar att den där snedluggen begravdes på Västra Sjögatan 22. Och jag blundar när jag ser mig i spegeln. Det tog tre månader att få den dit den var. Nu står jag här. Det känns så naket, som ett liv utan hud. Jag vill kasta sten mot solen för jag ångrar mig. Men Lotta är bra, Lotta är alltid bra. Det var bara jag som tänkte fel.

Och jag lyssnar på anonyma hjältar som Johan Melander och Dan Königsson. Varje kväll av årets tredje vecka har jag hört ljuden den sena timmen. Ibland tycker jag om sånt som ingen annan gör. Och som jag spelade The End på Fridhemsgatan 11B när jag inte kunde sova, när jag inte kunde sluta tänka, när jag bodde högre än alla andra och såg ut över Volvobilarna på verkstaden. Jag tycker om män som sjunger om kärlek som dom tar sönder, om känslor dom inte släpper men lever för att förstöra. En del människor vill vara invecklade. Och jag vet att somliga läsare tror att jag är djup, kryptisk eller något annat jag inte är. Själv ekar andra ord som gjort mig nöjd.

"Kalle, du är så okomplicerad, du är så lätt att vara med"

Kanske hon inte minns den natten, vi var något berusade. Jag låter det vara så, en förklaring till bilden av mig som inte stämmer. Jag får mail. Jag får kommentarer. Jag får frågor. Och för dom som undrar så äger jag faktiskt en tv. Verkar som jag skapat mig en bild om mig själv som televionshatare. Och när jag ändå är igång kan jag avslöja att jag aldrig någonsin läst en bok i hela mitt liv, ett på senare tid glirande ämne på Åbergs frisörsalong, vilket jag gillar. Jag gillar min frisör. Och jag gillar mina läsare, kommentarerna och sommaren. Även om jag sällan ger lika mycket tillbaka, jag ska bli en bättre människa.

Dagens låt: Dan Königsson - The end

Att gå till ett av stadens gym kan vara en speciell historia. Somliga människor har udda beteenden och somliga människor är mer på gym för att visa upp sina flashiga träningskläder än att göra något hälsosamt. Och somliga som går på gym pratar bara mat, preparat eller kroppar, speglar sig eller kanske emellanåt vill visa upp sig själv på ett eller annat sätt. Själv ser jag ut som en turist på gymmet; badshorts, linne och tofflor. Och jag har råkat möta dom största fjantarna som finns på ett gym. Den första är en lightparanoid person som stönar lite när det blir tungt bland vikterna. Och sen ska han spegla sig, gärna spänna bicepsen lite och se om det gav någon direkt effekt på omkretsen. Det här är en oändlig grupp. Den heavyparanoida mötte jag sist. Och jag hölll på att koka sönder. Somliga vill bara märka ut sig, synas eller vad som helst, bara vara nåt som är onormalt.

I måndags hade jag en man som vid direkt ankomst stirrade på mig som om han kommit till en ny planet. Och jag irriterades konstant över att han skulle ställa sig intill, gå förbi, igenom och tillbaka, precis där jag tränade. Varenda jävla maskin skulle han vara nära där jag var. Han skulle alltid ställa sig och prata med sina machovänner, nej inte träna, en decimeter ifrån mig. Och varenda jävla övning skulle jag få flytta på mig för att han skulle stå där och vara lite häftigare än alla andra. Och det var så tydligt att han ville störa, han ville ta plats, han kanske aldrig fått någon uppmärksamhet, vad vet jag. Det var så jävla medvetet att alltid vara i vägen. Kanske stackarn ville känna lite att här är det jag som är cool och bestämmer, ingen jävla smal kille på 170 centimeter. Till slut rann det över av hans närgångna beteende. Jag ville sparka honom i skrevet men råkade kläcka ur mig något annat.

"Är du kåt eller vill du bara vara jävligt märkvärdig?"

Jag fick inget tydligare svar än en konstig blick. Och efter det var han alltid i andra sidan gymmet, var jag än var. Respekt.

Det är söndag och i mitt huvud rör sig saker som inte riktigt borde bo där. Sms, telefonsamtal och hälsningar. Som om sommaren var och hälsadade på. Någonstans vet jag att någon tänker likadant. Och igår var det fest. Det är ett under att jag vaknade pigg idag. Svampen och jag var säkerligen yngst på Sandra bland tanter och gubbar, men några ynglingar till fanns det. Vi var på FF-galan med Kalmar FF. Och jag har nog aldrig lyckats hälla i mig så mycket onyttigt på en och samma dag som igår. Vi hade troligen roligast av alla på stället. Och vi var troligen fullast av alla på stället. Vi började dagen med jacuzzi-bad i butiken på Kakeldax. 89 000-kronorsjacuzzin (ja det är till och med ett reapris) hade gärna fått stå hos mig.

Själva arrangemanget av galan var inte någon höjdare men vi gjorde det till något trevligt. Och Jan Bylund var rolig. Och buffén var hemsk, jag hade hellre fått en Dafgårds serverad. När vi hade gjort av med så mycket pengar fick vi förståndet nog och insåg att vi borde gå hem. Och så gjorde vi. Det första jag gjorde när jag kom hem var att kolla på alla kvitton. Ångest. Det andra var att ta dubbel dos Bakispiller. Förnuft. Nu stryper jag mitt bankkonto ett bra tag framöver. I kväll blir det solarie och imorn massage.

Dagens låt: The Littl'ans feat. Pete Doherty - Their way

Ett sken i min spegel och jag såg inte riktigt konturerna från mig själv. Min kropp var bara ett motiv utan kontrast. Och jag blir förbannad på mig själv ibland. Jag är den lata varianten av mig själv. Jag såg inte längre rutorna på magen, såg inte längre konturerna av vilja och träning. Jag såg bara regn. Och någonstans på väg till Friskis skapade jag nya mål. Jag ska bli mig själv igen. Och jag ska räkna dagarna av träning, räkna timmarna av tid. Det finns dom som tror på reinkarnation och andra ingenting. Och det finns dom som räknar fåglarna i gamla stan. Jag väntar bara på att dom kommer hem igen. Det är tre eller fyra månader till årets första vår. Det är kanske trå månader till årets enda vår. Snart kommer flyttfåglarna hem och då börjar en liten bit av sommaren. Och då ska jag vara i form.

Fantasier dödar drömmar. Man ska aldrig föreställa sig mer än drömmen, aldrig gå ett steg för långt och måla bilder av hur framtiden blir när drömmarna slår ut. Man ska ligga på gränsen. Och man ska bara leva i drömmarna men aldrig framför. Om man tar sig förbi den sista destinationen i en dröm har fantasin blivit mer en längtan än ett mål. Och någonstans längs alla kullersten som finns i stan målar jag mina bilder i olika nyanser av blått. Någonting man gillar, i utföranden man trivs.

I kväll laddas det inför Grammisgalan. Och jag vet inte om det är någonting att ha, egentligen. Jag minns inget omkullvältande uppträdande från någon gala i samma utsträckning som när Håkan Hellström för första gången sjöng Visa vid vindens ängar på Idrottsgalan 2002. Det var omkullvältande för att han fortfarande var den enda som hade det där aahhhaa-ekot som ingen annan hade då. Jag tror det tog ett halvår innan folk ens reagerade, sen dess har nog alla fattat storheten i den där eftertänksamma mannen. Ingen artist har betytt så mycket. Och fortfarande ligger han överst på min lista före Tough Alliance, Jakob Hellman och Jonas Game. Håkan Hellström borde få årets album, textförfattare, liveakt och manliga artist. Visserligen har han värdig konkurrens i några kategorier från både Kleerup och Markus Krunegård. I årets grupp borde TSOOL vara utan konkurrens, men det blir aldrig som man vill, det blir det aldrig. Och alla vet redan vem som får pris som kvinnliga artist, men jag hade hellre valt Hello Saferide för Idol-produktion. Nu blir det uppladdning med gojite och lösviktsgodis. Vi ses på den röda mattan.

Dagens låt: Patrick Wolf - The magic position

Det sägs att förnyelse är bra för själen. På Sparregatan vaknade jag till ljudet utav is. Det har snöat för mycket i Kalmar nu. Det blev både vinter och alldeles för kallt på en och samma gång. I stan finns inga fåglar kvar. Dom enda som syns på gatorna är plogbilarna och dom som aldrig fryser. Och dom asiatiska korvförsäljarna i stan. Innan flyttfåglarna kommer tillbaka igen, till elledningarna och havet, marken och luften, till träden och stränderna längs kusten, kommer isen att ligga kvar. Jag hatar det här. Jag hatar vinter. Jag tycker om tecknade fåglar. Och från och med nu kommer bloggen att se ut så här. Fåglar och en gråblå himmel som sakta tar oss närmre vår. Jag förstår inte hur hon kan. Det är Natalie som gjort min nya bloggdesign och hon är The master. Kolla in hennes blogg och titta speciellt på högerspalten.

Jag somnade i soffan. Och vaknade utan att veta var jag var eller om det var morgon eller något annan tid. Jag lyssnar på Håkan Hellström-ballader, Jamie T och Jonas Game. Medan flyttfåglarna på bloggen blev nya och jag jobbade helg hann tiden bli snäv. Denna vinter gör att tiden går ur led. Om idag var i går vore dagen hemsk, men idag var som fredag och alldeles förträfflig på jobbet. Varför känner man redan när man vaknar på morgonen hur dagen kommer att bli? I morgon är jag ledig och då ska jag både sova ut och dansa med Jesus och fåglarna på bloggen.

Dagens låt: Jamie T - Calm down dearest

Det kallas is. Och det blev en flygande start på året. Jag kände mig i förträffligt fin form på jobbet när rean startade och folket kom. Jag gillar att jobba när det är mycket folk, jag fungerar bäst i högt tempo har jag kommit på. Och alla argument, alla formuleringar och kitchiga fraser fungerade hur bra som helst idag. Ibland behöver man inte tänka för att sälja eller hitta orden, dom bara kommer. En bra dag kommer verkligen allt av sig själv. En sämre dag måste jag tänka på vad jag säger, ändå säger jag fel. Jag var pigg idag, jag var glad och kände ett sånt harmoniskt välbehag. Och mot eftermiddagen blev jag trött. Det tar på krafter att prata med folk. Man ger så mycket av sig själv när man argumenterar och ska förstå kunden, samtidigt som du har en profil. Och jag åkte hem, tänkte på när sommaren frös till is. Jag fastnade i någon slags nostalgi och lyssnade på Jag är hos dig igen. Jag tror något förföljer mig. Jag tror det kallas is.

Och innan jag kom hem hann jag med att träffa Johanna som skulle överlämna sin målning till mig. Vi satte oss på Café Corner och jag var väl inte helt långt ifrån att lyckas elda upp målnigen ovanför ett levande ljus. Jag klarade mig. Och målningen likaså. Det var trevligt och Johanna var trevlig. Titta in på hennes blogg och beröm henne för målningen. För visst är den riktigt snygg!? Nu ska jag fastna lite till och lite mer under filten här. Det är kallt på Sparregatan 7. Och det var just här den där sommaren frös till is.

"Vad vill du ha då?" "Fåglar, halvsurrealistiskt och färg" "Det blev färg, en ängel med en fågel"

Dagens låt: Josh Rouse - Sad eyes

Nu är vi äntligen förbi allt. Alla högtider. Alla måsten. Alla tidskrävande sysslor. Och när januari och februari är förbi är våren nära. Snart öppnar fiskegubbarna fönstrena igen, snart ska sjöbodarna vädras och vinterfukten ut. Snart kommer båtarna i vattnet och snart kommer flyttfåglarna hem. Det är ett nytt år, nya tider och nya mål. Jag har aldrig nyårslöften. Om jag skulle ha det, så finns dom i huvudet. Och jag har dom i huvudet. Någonstans har jag tänkt att jag ska bli en bättre människa. Och det är alltid relativt och diffust. Jag ska träna regelbundet, jag ska inte somna utan situpsen, jag ska lära mig mer, jag ska utforska kunskaper, jag ska lära mig säga nej och jag ska ge en skänk av komplimanger till dom som förtjänar det. Och så snart igen är allt som vanligt. Det blir det alltid. Gud, vad det är tråkigt med klichéer. Den som kommer på ett slut som aldrig tidigare funnits i en romantisk komedi kanske bryter någon norm. Och det är där min parallell ligger. Kärleksfilmer är som nyårslöften. Jag har sett allt förut.

Dagens låt: Bruce Springsteen - Sad eyes

Det blev fest på juldagen. Och det blev en bra fest. Och jag hade nästan ingenting att städa undan när jag kom hem eftersom min snälla syster övade mamma och hade plockat undan allt när hon kom hem, före oss andra så klart. Jag har haft min syster och hennes sambo som övernattningsgäster hos mig. Och jag har sovit på soffan. Givetvis uppbäddad och klar till jag kom hem. Idag har jag absolut inte gjort någonting mer än storstädat hela lägenheten. Och lyssnat mig igenom Pitchforks topp 100 över årets bästa låtar. Och det var hemskt. Antingen har Pitchfork tappat sin ställning som den stora inspiraionskällan av ny musik eller så fattar jag ingenting längre. Vad spelar det för roll när Jonas Game finns och jag är ledig hela helgen? Snart är vi inne i 2009 och jag längtar dit. Och trots att 2008 har varit världens bästa år någonsin. Vad var årets höjdpunkt för er?

Dagens låt: Kristian Anttila - Smutser

Det är juldagen och jag är like trött som dom nergrävda på kyrkogården. Jag, juldödaren, andas ut och känner ett lugnt välbehag över att årets kanske mest överskattade dag är över. Den stora luftbubblan varade en dag. Och alla som slitit i veckor för några timmar har arbetat förgäves för egentligen ingenting. Jag antar att det ska vara så. Springa på stan, köpa onödiga julklappar, trängas och få hjärtklappning av stress. Och alla ska se någonting på tv klockan 15:00 som dom aldrig sett förut. Jag är känslokall och en marodör, en juldödare och bitter. Fast å andra sidan har det varit trevligt och det hela innebär någa lediga dagar. Och egentligen är jag både trevlig och den stora svärmorsdrömmen haha. Nu återstår det att fundera på om man ska ut på juldagen. Ännu mera köer och trängsel, men vem vet, ibland kan även det vara trevligt. Och fest brukar jag inte neka till. Vi kanske ses i vimlet.

Dagens låt: Hästpojken - Caligula

Presentkort,  M

Nu är Tomten här och vi tänder en brasa

Jag hade ingen pengar i år så det blev snabbkredit på Wasa

Under färden hit tog jag fyra kalla och starka från Falcon

Nu fryser jag och vill ge dig ett elabonnemang från Eon

Jag hade lite svårt att välja någon specifik

Rörligt eller fast, det blev kalabalik

Jag tänkte om och bytte plan, kokte kaffe och klädde Svenssons gran

Det blev något annat än jag först hade trott

Här får du en julkapp som Tomten snott

Hörlurar, Moa 

När du rensat öronen från knäck och kola

Använda dessa men undvik helst Carola

Kan användas på bussen, i bilen eller stan

Använd dom själv eller låna ut dom till en svan

Hoppas du gillar vad du får

Nu blir det bara du som både hör och förstår

Parfymer, Rebecca

Lite på halsen eller bröstet, kanske ena handleden eller båda

Öppna får du se vad som ligger i denna låda

The Killers-skiva, Anna

Någonting för nålens öga

Somliga blir låga, andra höga

Passar mindre bra till kalkylering eller adminstration

Gillar du den inte kan du sälja vidare på auktion

Jag räknar ner dagarna till Berlin, läser Cosmopolitan och Nils Ferlin

Av detta kommer du bli euforisk och få hjärtat i brand

för det här är kanske världens allra bästa band

Fiol, Moa till sin pojkvän

När det gnisslar på vinden och du hör spisen spraka,

tomtemor har kommit hem och vill genast baka

Det här är ingenting du kan, men kanske kan lära

Tomtemor kommer få stå ut med gnissel och höra dig svära

Nu har du snart flera strängar på din lyra

Och antagligen grannar som önskar lägre hyra

Älskling, här får du en konstig grej

God jul från din tjej

Fluga, Natalie

Jag såg en tant med rullator på stan

sen somnade jag och drömde om älgar och en svan

Nästa dag på stormarknaden mellan brödet och charken

blev jag överkörd av en pensionär och föll till marken

jag bestämde mig för att springa därifrån

jag skyndade mig och hann in på banken och tog ett lån

dom sa du måste klä dig bättre om det här ska duga

jag tänkte efter och kom på att jag saknade en fluga

Sen small det till och någon började äta fil

Här får du nåt som bättrar på din egen stil

Matberedare, Pelle

Dafgårds, Findus eller Felix kan kännas som samma sak

testa ett enkelt knep som underlättar både matlagning och bak

Börja med hitta ett uttag och tryck in en sladd

vips så blir både mjölken, isen och bären ett enda kladd

Kära vänner, jag är en mästare på att rimma. Och jag är bättre på julrim än att köpa julklappar. Så ni köper julklapparna och jag skriver rimmen. Kommentera vad ni vill ha rim på så ska jag försöka knåpa ihop nåt fyndigt. Jag gillar att vara elak eller fånig i rimmen, som en förvarning. Men det är så klart inte något genomgående. Skriv gärna vem det är till också. Och efter ett tag lägger jag ut några utvalda julrim på bloggen för allmän beskådan och inspiration. Och förresten, glöm inte glöggen.

Utanför mitt fönster lyser ölandsbron upp december . Det var evigheter sen jag såg den i gryningen. Vi satt på bussen på väg hem klockan halv fyra på morgonen, berusade och med feber i ögonen. Jag tror solen har gått i moln sen dess. Och jag tror solen kommer att hitta hem igen. Och sommaren, det var vi som gjorde den. Sen dess har jag funderat på hur man glömmer himmelen. Jag har inget svar, men det är mörkt på den än. Det är så enkelt, det krävs egentligen ingenting. Idag är årets mörkaste dag, men imorgon vänder det och ljusare tider väntar oss. Jag tror det kallas vintersolståndet men jag har aldrig brytt mig. Jag har aldrig brytt mig om vinter, Newtons lagar eller himmelen. Och jag har aldrig brytt mig om grammatik, tidsformer och teknik.

Det har varit en fin helg där lugnet fått råda. Inga fester, leverpåverkningar eller felaktiga beslut. Jag har jobbat och känt mig på topp, trots en liten förkylning sparad i mig än. Och jag fick en chock när jag kom hem av alla kommentarer som fanns här. Ibland blir man förvirrad, nyanserad och glad. Lite som att ta sin kavaj och gå hem. Från någon annanstans. Och nu vet jag. Det sägs att orden är en ägodel och vacker hy ett arv. Jag säger ingenting. Det kan vara allt.

Dages låt: Antony & The Johnsons - I fell in love with a dead boy

Alla år har ett slut. Och alla år ska summeras på ett eller annat sätt. Det var ett år med ofantligt många fester, nya människor och en fulländad sommar med perfekt väder. Det var ett år med hårt jobb, solariedebut och stora svarta glasögon på halva sveriges falkögon. Det var året när frukosten köptes på Preem i Ålem. Och det var året då Kalmar FF blev svenska mästare i fotboll. Det var tvåtusenåtta. Det var ett helvetes bra år, det var det. Och här kommer resten.

Årets...

Bäst klädda: Kjell "Brolle" Wallmark

Nattklubb: Strand Hotell, Borgholm

Blogg: Patrick Ekwall

Konsert: Håkan Hellström, Scandiavium, Göteborg

Restaurang 1: Mamas & Papas, Kalmar

Nätbutik: Concept

Julklapp: Världens finaste artist - fri nedladdning på album & årets låt

Restaurang 2: Table 20, Kalmar

Journalist: Patrick Ekwall

Café: Kullzénska, Kalmar

Årets låtar

12. Darin feat. Kat Deluna - Breathing your love

11. Mariah Carey - Bye bye

10. Joel Alme - The queens corner

09. Soundtrack of Our Lives - Fly

08. John Legend - This time

07. Markus Krunegård - Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

06. The Killers - A dustland fairytale

05. Cut Copy - Lights and music

04. Kleerup feat. Neneh Cherry - Forever

03. The Killers - Human

02. Håkan Hellström - Tro & tvivel

01. Jonas Game -  Fish & shark

Årets album

12. Hello Saferide - More modern short stories from Hello Saferide

11. Coldplay - Viva la vida or death and all his friends

10. Sigur Rós - Með suð í eyrum við spilum endalaust

09. Glasvegas - Glasvegas

08. Cut Copy - In ghost colours

07. Markus Krunegård - Markusevangeliet

06. Hästpojken - Caligula

05. Mariah Carey - E=MC2

04. Sountrack of Our Lives - Communion

03. Kleerup - Kleerup

02. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss

01. Joel Alme - A master of cermonies

Jag utmanar följande att göra samma sak, det får bli några jag tror har bra smak eller som jag är nyfiken på - Storasyster, Victoria, Caroline, Anna och Roxy. Eller vem som helst får hänga på, så klart. Jag utmanar alla! Ungefär tio valfria kategorier och några låtar, album eller filmer, tv-serier eller tidningar för den som hellre vill. Eller något helt annat, det är ju mest tjejer, så kanske årets bästa läppglans eller så, haha. Take care.

Jag vet inte riktigt hur världen utanför har sett ut dom senaste två dagarna. Nu har jag snart tillbringat två dygn i min säng. Och druckit flera hundra liter vatten, känns det som. Sovit. Lyssnat på Jonas Game, Darin, TSOOL och Krunegård. Ätit piller av olika slag. Och snorat så att bihålorna bultat och gör så än. Det är snart jul och julkänslan är ungefär lika med obefintlig, men det bryr jag mig inte om. Det är ändå höst än och inte vinter. Och det är dimma, regn och plusgrader sedan flera veckor tillbaka. Det är så jag vill ha det så länge det inte är sommar eller vår. Och jag har fem semesterdagar kvar och femtio timmars komptid. Senast jag var ledig i fler än två dagar i följd var i juli. Det ska bli en lång semester sommaren 09. Och då blir det också Coldplay på Stockholm Stadion.

Idag såg jag på Laul Calling och jag gillar det. Robert Laul är verkligen ingen tv-människa men det är underhållande att se några journalister göra tv och inte vilja framstå som det minsta bättre än vad dom är. Och höjdpunkten var så klart stölden av namnet på programet. En delikatessbutik som heter Lilla Norrland har kopplat domänet laulcalling.se som adress till sin nätbutik. Och Laul ringde upp och skällde ut en stackars mamma som menade att hon bara hjälpte sin son i hans företag. Sportbladet ställde ett ultimatum - om adressen inte ändrades skulle Laul kräva dom på olika delikatesser från butiken, som fem kilo älgskav, tio liter renblod, en plats i någon slags sameslöjdkurs och andra mycket udda påhitt. Se inslaget här (ca. 27 min in i programet) och skratta. Och kom ihåg att snart kommer årets alla viktiga listor på bloggen.

I mitt kök/vardagsrum

Jag vet inte om det är den blyertsgrå luften jag blev sjuk av. I natt bröt det ut i en explosion och alla baciller slog sig samman och brottade ner mig. Denna verk, detta bultande huvud, denna näsa, hals och bihålor känns som en rinnande flod på flykt från smärtstillande medel. Vad spelar det för roll en ledig dag när himmelen utanför är lika mörk som natten? Det här är numer ingen ledig dag. Och det är en blyertsgrå vinter. Jag som skulle ordnat så mycket. Och det vore fint med någon som serverade mig tobleroneglass, dumlekolor och apelsinjuice.

Det känns som precis allting närmar sig ett slut. Och det är bara några dagar kvar till jul. Och ännu tidigare vänder det. Snart blir det ljusare. Och det slog mig, när januari startar har vi egentligen passerat precis allt det där som man bara vill spola förbi. Jul, nyår, höst och vinter. När vi är i januari är det bara lite mer än två månader kvar till dom första tecknen på vår eskalerar. Och det är snart dags att summera årets alla "årets". Förr skrev jag meterlånga listor. Och när jag recenserade musik skrev jag om alla album och låtar som världen inte fick missa. Jag har aldrig haft så dålig koll på musik som i år. Jag har nog egentligen inte koll på något längre. Idag har jag inte ens tittat ut på den blyertsgrå himmlen. Vad spelar det för roll när det finns en finare färg här hos mig?

Hittade en bild från i somras, damn vad solbränd jag var!

Dagens låt: Kleerup feat. Neneh Cherry - Forever

I kväll kom min dator hem igen. Och här sitter jag med mina fingrar på ett nytt tangentbord som känns fantastiskt, nytt och lika ovant som snö. Jag har firat med gifflar från närköpet, fyllda med nyttiga grönsaker, philadelphia- och prästost, gojite och nyskördad luft. Och nu sitter jag och lyssnar på vartannat Markus Krunegård (igen) och årets finaste jullåt med Kristian Anttila. Jag tycker verkligen att hans röst passar till akustiskt och det låter till och med väldigt, väldigt fint för att vara Smutser. Och texten är så när en fullträff. Om stränderna längs Ganges, stjärnorna över Betlehem, Buddhas gyllene sken och December glida på en komet.

"Jag tror inte på ödet, jag tror inte på Gud, men min själ tror på kärlek, det blir Tomten jag tror på i jul."

Jag har funderat på människorna i Växjö. Och hur deras blickar rör sig. Varje gång jag gått in på Restaurang Norremark har det kännts som alla lägger ifrån sig besticken och stirrar på mig. Jag känner mig alltid så utpekad i Växjö. Och jag undrar varför. Jag undrar om jag har en dubbelgångare som kanske är en lokalkändis där?

Dagens låt: Kristian Anttila - Sång för trolösa