Utanför hörs nattens skrik. Fulla ungdomar som lever sitt liv i stan. Och alla lever dom för stunden. På andra sidan fönstrena är folket tyst och bevakar samhället från varsitt håll. Tre pojkar på en gata ser en igelkott. En av dom går fram till den. Och han lyckas locka in den i ett hörn och tar upp den i sin famn. Han stoppar ner igelkotten i kassen som dom just tömt på Systembolagets billigaste öl. I ekot av en rotlös känsla och brist på tillhörighet får pojkarna en idé.  

Igelkotten skriker i förtvivlan. Och både månen och den andra kompisen skrattar. "Kom igen, kasta honom i väggen" säger den tredje. Och i brist på annat tar han kassen och kastar in i väggen intill. En tung dunst hörs. Samtidigt som igelkotten faller till marken hörs ett otroligt plågande ljud. Någonstans i mörkret kliver en man förbi. Och pojkarna blir tysta. Mannen passerar vidare men det pipande ljudet förföljer honom. Och snart är mannen utom synhåll igen.

Kanske hörs ett fniss. Kanske ett skärande målbrottstal. Och återigen kastar någon av pojkarna igelkotten i väggen. Igelkotten skriker. Och nästa kast. Hårdare och hårdare, om och om igen. Efter en tid hörs inte längre några ljud från igelkotten. Pojkarna tröttnar på att inte få något gensvar på sin lek. Dom låter kassen ligga kvar på marken. Med igelkotten i. Och sedan tar dom sina cyklar och trampar vidare mot nattens mörka tristess. En efter en rullar cyklarna över kassen med  igelkotten i innan det sista ekot tar slut. Det är tyst i Oskarshamn.

Kanske var det så det gick till. Mannen som passerade pojkarna återkom till platsen under kvällen. Han kunde inte släppa det pipande ljud han tidigare hört. Och när han fick se Systembolagets kasse ligga kvar på marken såg han en igelkott med inälvorna flytande i blod.

Jag hade inte haft något emot att stoppa ner dessa pojkar i en svart säck och kasta om och om in i en husvägg tills dom gråtandes ropade på mamma. Somliga männskor har inget liv. Somliga människor är inte värda mer. Somliga är inte värda någonting.

Och vinnaren är... "nya" Markus Fagervall i Sommarkrysset.

Om sommaren viskar vindarna mera sol. Och inga moln. Om sommaren smekar havet som ett salt, ett salt som blir till sand och som rinner genom timglas utan slut. Tiden går så fort när allt är perfekt och man hinner inte tänka eller känna. Sedan tappar tiden fart. Tankarna och känslorna blir bromsvätska och varje månad blir ett år. Allting blir mörkare och kortare men ändå mycket längre. Känslan att se löven ligga fastklistrade mot marken biter som rimfrost mot ens bröst.

Jag har hört människor som gillar hösten för klädselns skull. Jag vet människor som hatar hösten för vädrets skull. Och jag är en av dom. Ett väder som bytts ut mot sol och ljus till regn, kyla och mörker. Ett väder utan väder fyllt med väntan på en ny säsong. Och sen kommer vintern i ett avlångt IKEA-land. Nedräkningen har börjat . Nu är det nio månader kvar till livet går igång igen. Nu släcker vi ljusen, stänger in oss och börjar om. Om du saknar mig ibland kan du släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret.

Med ögonen fokuserade i nya Wallpaper och ett synfel enda från Mars behövdes en ny synundersökning. Och mycket riktigt var dom suddiga vibbarna verkliga och inga illusioner. Ännu sämre syn och jag och optiker-Thomas pratade om att operera ögonen. "Dessa ska du vända dig till, Kalle. Det finns så många som vill ge sig in i det här men inte har kompetensen. Medocular är klart nummer ett." Och jag har länge funderat på att i framtiden ska det ske. Och som det kostar. Vi pratar inte en eller två månadslöner utan snarare tre eller fler. Nu blir det nya linser och nya glasögon till att börja med. Mycket passade när man korkat nog redan köpt ny linsuppsättning - i för svag styrka. Har du eller vet du någon som opererat sitt synfel med laserteknik? När jag gick ut från optikern öppnade sig en helt ny värld. Och vet ni? Synen försämras inte med tiden, den förändras, fick jag höra. Jag kommer få bättre syn efter fyrtioårsåldern. Tänk att få vakna på morgonen och se klart. Det skulle vara en helt ny värld för en som inte ser var jag går utan glasögon eller linser.

En ledig dag i sensommarkänslan och omringad av svårföstådda belgiska fotbollssupportrar på stan. Och folk hälsar hela tiden. Säga hej-och-boka-putstid hos Åbergs-Lotta och prata tjejjeans med gamla barndomsvänner. Leta Australienskt vitvin som syns i Wallpaper bara för världens finaste vinettikett med flyttfåglar på. Nätshoppa för begärets skull och konsumera för tillfredställelsens kortvariga effekt. Några av senaste tidens stora upptäckter som knäcker är följande.

Bollnäsfil med vaniljsmak är enochenhalvliter kärlek i flytande format. Även sådant behövs ibland. Wallpaper som ger internationell språkövning för mig som är språkhandikappad förutom när det gäller svenska, som tur är. Jag är stormförtjust i tidningen Wallpaper. Och lyxen den är. Strawberrynet.com för sina priser och nya ersättningsmetoder för momsen (kosmetika, parfym och grooming fraktfritt från Hongkong och erästter om tullen ger moms och nu även den svenska postens porto efter kontroll). Och jag gillar verkligen 111vox.se och speciellt svenska klädmärket Whyszeck.

I hörlurarna idag: Håkan Hellström, Backstreet Boys och Sigur Rós.

Jag tänkte klargöra lite om min förkärlek till motpoler. Och som jag skrivit tidigare, om Ölandsmagazinets (fantastisk tidning) moderna layout om ett landskap lika långt från moderniteter som Mönsterås är från att vara en metropol, gäller det egentligen inom allt. Ta musiken som exempel. Jag är svag för musik där mörka texter möter enkla, raka och euforiska melodier. Och samtidigt tvärtom. Jag skulle smälta för att få bo i ett hus med rått betonggolv, väggar klädda med råplank och industrikänsla inredd med antingen världsmodern eller lantlig inredning. Det är motpoler för mig. Och jag gillar det. Varför är det så? Svaret är enkelt. Det blir mindre tydligt och spänningen mellan polerna tillför en mysitik och ett djup. Självklarhet har sällan varit lika intressant som mysterier och svåråtkomlighet. Det är det svåra man vill åt, den svårfångade flickan som är spänningen och det som är fel som är kittlande farligt. Jag trivs bättre med människor som inte är IKEA, rationalla eller oförstörda i kanterna. Jag tror jag gillar människor och fenomen som är skadade i kanten. Och ändå är jag troligen perfektionist.

Somliga människor har svårt att sitta still. Och somliga människor har svårt att koppla av. Igår vaknade jag till värmen under fötterna på ett badrumsgolv. När fjärrvärmen åter går igång är hösten både märkbar och obehagligt nära. Det är som lövtunna trummor slår i otakt när grenarna på träden tappar färg. Jag fick ett oerhört sug efter avkoppling. Och jag har så jävla svårt att sitta still. Det kändes som att jag verkligen ville försöka ligga still i soffan och läsa en tidning på djupet, dricka grönt te och äta choklad i fyrtakt. Och i bakgrunden skulle jag höra Ernst Kirchsteiger prata om höstfärger, brandgula prydnadskuddar och ekologiskt julklappspapper med hemmagjorda snören om.

Jag kan inte gå på bio. Det kliar i hela kroppen. Jag kan inte se på film. Det kliar i hela kroppen. Jag kan inte läsa en bok. Det kliar i hela kroppen. Men en dag ska Ernst lära mig hur man ligger i en hängmatta och suger saften från ett grästrå. En dag kanske det slutar klia inombords.

Jag och mitt konsumtionsbegär är mycket sugna på nya stolar. Av någon anledning verkar det som Kartell är något jag gärna fastnar för. Jag gillar när det ger en ren känsla, sparsmakat och medvetet. Rena linjer och uttycksfulla men diffusa former. Färg och form ger en hårfin balans för ett hem med identitet. Och skulle jag haft ett vitlackat trä- , rått betong- eller stengolv skulle jag vara lyrisk, nu är jag bara medioker med ett ekparkettgolv. Transparenta stolar är så där mot ekgolv... Men jag har snyggast lägenhet i stan, vad annars.

Jag kollar aldrig på tv. Aldrig är kanske att ta i, men någon enstaka timma i månaden kan den vara igång. Vissa månader är den konstant strömlös. Det enda jag har min tv till är som sällskap. Är den igång kollar jag inte utan väljer en kanal av dom fem jag har och går efter det program som har ljusast bild. Om inte ljusast så det gladastet intrycket. Givetvis gör jag undantag när det handlar om Ernst, guldklimpen. Jag borde ändå ha rabatt på tv-licensen.

Man kanske borde ringa och avsäga sitt tv-innehav? Det har jag gjort förr. Dessutom, om man relaterar till IKEA-inlägget längre ner, vill jag inte vara med och finansiera marknadsföringen för IKEA. För den som inte förstår bör läsa det inlägget.

Smiter du från tv-licensen?

I helgen var det kräftskiva på västkusten. Och för dom flesta utan kräftor. Det var trevligt. Och sedan gjorde några av oss Falkenberg ostadigt på natten. Det var också trevligt. Men jag undrar - hur kan lilla Falkenberg ha öppet till klocken 03? Här på högersidan får Kalmar kämpa med att ha öppet till klockan 02. Jag som inte gillar när vänstern vinner.

För ett liv i balanas förösker jag leva så mycket jag kan i nuet. Och det innebär att jag nästintill alltid även bara lyssnar på aktuell musik. Ibland finns det undantag. Och ibland tänker man tillbaka. Idag färdades jag tillbaka i tiden till ett år jag inte riktigt minns. Jag mindes plötsligt The Veils. Och en regnig natt på Hultsfredsfestivalen under en himmel utav bly. En av det förglömda årets bästa låt - The leavers dance - får man bara lyssna på under vår, sommar och höst.

Jag känner hösten och alla mörka hål. Och jag ser alla löv seglar runt, runt, runt mitt huvud och ner i mörka hål. Jag hatar höst. Allt blir kallt, mörkt och blekt. Och alla drömmar blir konstiga. Jag skulle vilja ha tillbaka sommaren på alla sätt. Det var en bra sommar, det var det. Det var en jävligt bra sommar. Det var en jävligt bra sommar. Det var en jävligt bra sommar på alla sätt. Gick det fram?

En kvinna från Oskarshamn som bryter på utländska ringer till EM och undrar hur hon ska kunna ta sig till Kalmar.

Kvinnan: Vilken buss ska jag ta till Kalmar?
Tystnad
Jag: Hm, jag kan tyvärr inte svara på det.
Kvinnan: Kan jag köpa biljäät på bussen eller måste jag köpa biljäät innan?
Jag: Det bör du nog kunna göra på bussen.
Kvinnan: Vad kostar biljääten?
Jag: Jag vet inte tyvärr. Du har ringt fel. Jag säljer möbler, inte bussresor.

Kvinnan: Var ska jag stiga av?
Jag: Ursäkta, men du har ringt till en möbelbutik.
Kvinnan: Vilken nummer är det på bussen?
Tystnad

Jag: Jag kan inte svara på dina frågor, tyvärr. Lycka till. Hej då.
Kvinnan: Vad kostar biljääten?

Jag: Haha.... idag är den gratis. Hej då!

Att prenumurera på tidningar är speciellt. Vad jag än prenumurerar på läser jag aldrig en hel tidning. Ibland känns tidningar mer som en identitet än underhållning eller läsvärde. Jag kan aldrig uppskatta mer än olika partier i vilken tidning det än gäller. Nu sitter jag och är helt uppslukad i Wallpaper med gudomlig inredning, design, mode och livsstil. Och en simpel tidning som Ölandsmagazinet bara för dom lantliga reportagen i en snygg modern tidning med fina bilder. Den är verkligen bra. Och så gillar jag motpoler, det gör jag vad det än gäller. Inte bara lantligt/modernt i gratistidningen Ölandsmagazinet.

Topp 5 tidningar

05. Elle Interiör

04. Ölandsmagazinet

03. Residence

02. King Magazine

01. Wallpaper

Vad läser ni?

För somliga - årets största händelse. IKEA-katalogen damp ner igår och jag brukar fundera över det där ibland. IKEA alltså. Det är så jävla Svensson och tråkigt egentligen. I år handlar det om mångfald och det är ett riktigt komiskt ordval. Man vill så gärna gulla med alla och vara tillmötesgående för en hel värld. Och tanken är givetvis fin. En helsida i morgontidningarna om hur fina alla hudfärger är och att alla är lika värda och så vidare. Fuck off.

Nummer 1. IKEA och ordvalet mångfald är humor på hög nivå. Halva vår nation handlar på IKEA och har likadana hem. När jag promenerar om kvällarna och ser in i alla folkhemmens vardagsrum spyr jag av hur opersonligt folk lever. Alla har IKEA. Halva svenska befolkningen har en Klippansoffa som dessutom är lika romantiskt skön som att stjäla en parkbänk och ligga och mysa i med en tjej. Folk handlar för dom tror det är billigt och räknar med att man får köpa nytt. Det är inte många kvalificierade ekonomer i vårt IKEA-land. Är det inte billgare att köpa en soffa istället för två när den första är lika kul, skön och ful som Bosse Ringholm efter en alldeles för kort tid? IKEA är duktiga på att göra hemtrevliga och stämningsfyllda bilder. I verkligheten är det mesta så tråkigt, plagierat och plastigt att det är roligare att se färg torka. Jag kan räkna upp en handfull saker på IKEA som är gudomligt snyggt, riktigt snyggt till och med. Men som sagt, bara en liten bråkdel. Däremot är jag en sucker för att besöka IKEA.

Nummer 2. Ingvar Kamprad är hela nationens hjälte och gottegris. En annan variant av Göran Persson. Allt han gör är guld och gröna ängar. Han får ett eget tv-program som går i repris på statens television ungefär elva gånger. Något som kan ses som reklam för detta företag, finansierat av skatte- och licensbetalare. Dom plagierar andra designers verk, "stjäl" pengar och sätter sig med sin stormakt över andra som gör allt för oliktänkande och utvecklande design. Och IKEA är säkerligen det enda företag i världen som älskar mångfald och vill vara alla olika människor tillmötesgående och samtidigt, så vitt jag minns, ha en ägare som hatat andra raser. Ingvar Kamprad var inblandad i nazism och hyllar mångfalden. My ass.

Han följde en väg och fann någonting han aldrig sett förut. Dom var fjärilar den kvällen. Jag hörde någon viska att vi är inte lika du och jag, bara olika på samma sätt. Och den viskaren var jag. Hon var fjärilen i håven han fångade längs vägen på kvällen samma dag. Och han har vingar när han dansar. Jag har sett två människor vandra genom vågarna. Och hon och han var en av dom, eller kanske båda två. Sen kom våren, sommaren och hösten som blandades med jakten på ruset och alla dova skriken. Och sen kom molnen, solen, himmelen och havet. Dom trotsade livet för sina läppars skull, men nu kan dom skippa undanflykter för en fjäril flyger nykter.

Höstar är ungefär som mat från havet. Äckligt, säkert farligt och inget som jag vill vara nära. Dock finns det en ljusglimt i den stora otäcka faran. Håkan Hellström på ny turné med start i Lisebergshallen den 26:e september. Jag kommer högtst troligen vara där. Kommer du att vara där, precis som jag och den store Gud?

Håkan Hellström topp 10 just idag
10. Låt oss fly precis som Gil
09. Båda sidor nu
08. Brännö serenad
07. Minnen av aprilhimlen
06. Går vidare 
05. Det är så jag säger det
04. Dom dimmiga dagarna
03. Gårdakvarnar och skit
02. Tro och tvivel
01. Nu kan du få mig så lätt

Och din topp 10 just nu, just här precis för stunden?

Blått är den ultimata färgen i år. Jag älskar blått. Och den kornblå färgen är så snygg att håret på armarna växer extra fort bara av att viska ordet. Visste ni att blått är en kommunikativ färg som står för talförmåga och inspiration? Dessutom motverkar blått deprissioner och verkar svalkande och skapar drömmar? Jag är blå, jag är en dröm. Och jag har den bästa smaken, vad annars.

 

KRÖNIKA. Jag har ofta tänkt att göra saker jag aldrig gör. Som att låta solen explodera. Kanske kasta sten mot molnen. Och plocka ner alla himlar. Jag vet inte vad det är, men jag vill ha allting. Det är det omöjliga som alltid tillfredställer mest. Jag har alltid velat göra saker jag aldrig kan. Och vi är alla likadana.

På ett pojkrum som inte längre finns var väggarna vita och lila. I ett badrumsskåp på Ängö står det peeling, lotions, masker och andra små tuber för flera tusen kronor ihop. Ibland undrar jag vad jag gör. Och vad jag lägger pengar på. Jag, liksom så många andra, drivs av en obotlig perfektionism, pengarindustri och konsumtion som symboliserar en hjärtlös hushållning av våra liv. Vi tror att vi blir bättre människor, snyggare och lyckligare av saker vi kanske inte behöver. Ibland undrar jag vad jag tänkte mellan väggarna i mitt pojkrum. Och ibland vad jag tänker idag.

Mitt bland alla ekon av intryck sorterar jag alla lögner som florerar runt omkring. Människor ljuger, människor gör allt för egen vinning, människan är skapad så. Vi är alla likadana innerst inne även om ett hjärta slår i olika riktningar ibland. Vi försöker sätta oss i en utopisk värld vi egentligen inte hör hemma i för att få vara lite bättre och lite starkare en kort sekund. Och på vägen dit gör vi saker vi varken kan eller borde stå för.

Vi behöver inte ta några genvägar för framgång. Vi behöver inte inta en substitutbaserad personlighet för att få det som tillfredställer mest, det svåra och oåtkommliga. Vi måste acceptera våra brister och låta viljan, hjärtat och hjärnan ta stryk och kämpa.

Jag har alltid avskytt tjejtidningar och meningslösa magasin. Ett förstadie till felaktiga ideal och personlig press. Tjejer vrider sig av oviljaktigt välbehag till divserse magasin och en värld där alla skall vara likadana. Ibland gör vi fel saker för vi inte vågar göra rätt. Ibland är vi fel människor i våra egna kroppar, kanske för du bär på känslan av inte räcka till. Vi måste bara acceptera den vi är. Hur mycket människor än önskar att dom hade andra egenskaper, önskar dom var någon annan eller kunde justera ett "fel" på sin kropp hjälper det inte. Hur mycket du än vill ha den omöjliga tjejen eller killen är det i huvudet du ser begränsningarna. Och även när drömmarna är slut kan alla gå på vatten.

Det är alla brister som formar oss till dom vi är. Och bristerna är det finaste vi har, det gör dig unik. Tänk på det.

Ibland har jag svårt att förstå hur människor orkar göra mat varje dag. Eller framförallt ställa sig i köket efter att arbetsdagen nått sitt slut. Hur orkar människor göra matlådor? Skulle jag ställa klockan på 8:16 varje dag och sedan komma hem runt 18:30 och sedan ägna timmar åt att göra matlådor? Det finns inte i min värld. Tackar vet jag Familjen Dafgårds, det är min räddning i en mörk matvärld. Det händer att jag undrar vilka familjen Dafgårds består av, vad dom heter och hur dom är. Undrar om mormor till exempel kanske gör kroppkakor eller kringlorna? Men det kanske inte finns på Dafgårdsmenyn? Jag tror i alla fall det är en fin familj. Och förresten. Det är inte alls gott med potatissallad och rostbiff. Eller så säger jag som en annan herre - det finns dom som försörjer sig på att laga mat. Jag stödjer dom.

06. Arlas gräddfil

Ett säkert troget kort. Nu med den lilla röda mjukiskon på, med två vita fläckar på magen. Något för alla mjuka killar, skör romantik på Ernsts vis.

05. Yoggi Dröm, vit persika/vit choklad

Stilren romantik men blandning mellan barninspiration och snygg design. En anonym höjdare som vi män inte ska skämmas för.

04. Keso, ananas & passion

Somrigt exotisk men samtidigt enkel och traditionell. Underbart gott på en skinkbaguette med tomat, örtagård och ruccola, fast kanske inte förpackningen då, utan innehållet.

03. Kelda kall sås, feta & oliv

Med dom snygga ränderna som ger köket mer klass bara av att stå på köksbänken, varje mans dröm, och sedan invänta köksarbetet och häpna av lyxen. På förpackningen alltså.

02. Ekologisk filmjölk, naturell

Som en sommaräng, som ett sommarlov vid havet. Från grösrötternas gröna nyans till himlens blå skönhet och så den snygga ekologiska etiketten på den somriga bilden. Snyggt Arla!

01. Arla mild yoghurt, diverse smaker

Jag gillar verkligen bilden av sydeuropeisk kultur. Kanske en gammal grek, kanske tandlös, kanske sugen på yoghurt. Eller Kexchoklad. Vem vet. Dessutom så gott att man nästan vill äta upp förpackningen också.

På Kalmar Stadsfest skulle allt vara fritt från droger och alkohol. Hästpojken var det enda som var av värde på bokningslistan det här året men förbjöds komma till Kalmar efter att dom hade druckit öl på scen i en annan stad. Vad arrangörerna i Kalmar inte tycks veta är att troligen sju av tio band eller artister dricker alkohol på scen vid sina livespelningar. Det skulle innebära att i princip inga artister eller band borde vara välkomna att spela på Kalmar Stadsfest, om man ser till sin historia? För övrigt är nog inte Knark-Maja i förra årets bokning The Sounds sämre som förbild än Hästpojken. Undrar om arrangörerna känner till att Hästpojkens debutalbum innehåller låttiteln Cyklar & knark? Eller skulle dom inte fått spela just den låten tro? Så här säger bandet själva, läs deras öppna brev här. 

Molnen hänger lågt över staden nu. Det är kallt, det känns som höst. Och utanför faller regnet ner. Varje sten och varje gata är snart täckta och alla löven ligger fastklistrade mot marken. Jag minns Borgholms alla nätter, strändernas alla sandkorn och solens medicinska verkan. Ge mig nya barfotagator och sand som blåser mot oss än en gång. Ge mig en sommar som tar regnet från luften. Jag fryser och det enda som värmer idag är Sigur Rós som strömmar ut från högtalarna. Jag vill ha sommar i mitt hjärta. En gång till.

Någonstans mellan sensommaren och känslan av höstregn har jag hittat en ny favoritplats i staden med en himmel utav bly. Överallt värmer upplyst sten av guldglimmigt skimmer från spotlightsen i taket på Västerports Handelsbod & Café. Som att gå tillbaka till ett samtida 1600-tal bland delikatesser och stämningsfyllda rum, surrealistikt och alldeles magnifikt. Att Västerports Handelsbod dessutom har prisade Olof Viktors sortiment med världens kanske snyggaste förpackningar är bara ett fint plus.

Under en bar himmel av både bly och regn blev det ännu mer minus på kontot. På lilla Erik & Alexander, med både vintage och nytt, blev det garderobsutfyllnad från Whyszeck. Och på Village en tvålpump. Det är augustikärlek när himmeln är som tyngst.

Inte nog med att e-post är ett paradis för alla spamutskick. Och irriterande. Lika irriterande är ni som tror det här är nån jävla reklampelare, marknadsföringsplats eller ställe där man bajsar ut om diverse tävlingar där man kan vinna dildos, smycken och handväskor. Lika bra att ge upp, dom syns inte så många minuter ändå.

Och nu har vi vandrat sommarens alla stigar, över kottar, sten och bark. Och längs stränder och städer vi inte trodde fanns. Under himlar. Under moln. Under sol. Och stjärnor. Vi har grälat, vi har älskat, vi har kastat sten mot solen och fått brunbrända ben. Vi har bötfällt våra liv när vi köpt skratt för pengarna tills ingenting fanns kvar. Vi har varit ute till gryningen, vi har berusat oss och vi har solblekt all vår tid. Och vi har förlorat våra vingar tills vi återfann allt liv. Vi kysste solen när den stod i zenit och det blev vår bästa tid. Den här sommaren blev vacker som en människas liv. Om du saknar mig ibland kan du stirra upp mot stjärnorna så har vi nåt gemensamt.

Händelsen utspelar sig i en butik som brukar kalla sig för Sveriges minsta varuhus. En äldre kvinna står först i kön till kassan och kassörskan slår in alla varor, till synes ordentligt fel.

Kassörskan: Det blir 950kr.

Äldre kvinna: Jag hör inte!

Kassörskan: NIOHUNDRAFEMTIO  KRONOR... eller nej vänta! Vad tusan har jag nu slagit in?

Äldre kvinna: Vad säger du, ska jag ha en snyting?

Inskickad av David Karlsson.

Skicka in dina tjuvlyssningar till [email protected]

En tjej och en kille sitter på restaurang Mamas & Papas och ska äta lunch.

Personal: Har ni bestämt er?

Tjej: Ja, jag vill ha kycklingen och minrealvatten.

Personal: Vad vill du ha till, du kan välja på bulgur, potatis eller ris?

Tjej: Bulgur.

Kille: Jag tar veckans pasta och en citronvodka.

Personal: Haha, va?

Kille: Citronvodka!

(personalen kollar med förvånad blick några sekunder)

Kille: Jag menar citronloka!