Jag såg i ögonen att du haft det svårt. Och trots allt smink var det det enda som jag såg.

Och i sommar kommer solen lysa, i sommar kommer den gyllenbruna huden skava emot en annan och hela Sverige kommer dansa till Florence Valentin. Jag kanske studsar och någon annan likaså. Spring Ricco måste vara årets svenskspråliga album och Florence är den nya Håkan Hellström, bara lite mer The Clash än Göteborg. Och jag har ett obehagligt sug att spendera pengar. Och det känns som utgifterna växer mer och mer varje månad. Tänk om jag var ett av kreditkorten på Biblioteksgatan, något som aldrig töms, något som aldrig tar slut eller blir för dyrt. Här är jag, en vanlig fattig Svensson med en värdepappersportfölj som gick från allt till ingenting, en vanlig bortskämd snorunge som ser på Tom & Jerry som om jag vore fem. Jag har ingenting kvar, men mitt blod är betalt.
 
I natt har jag gift mig med Purdy Klampet och Pet Shop Boys. Varför ska det man vill ha alltid vara för långt bort? Som Purdy Klampet, mer än ett stenkast från Dressman i min hemstad. Och mer än bara Thousand Reasons och Love thy Neighbour. Kanske det kommer någon främmande människa en dag och knackar på min dörr, en människa som säger att jag ska få en portfölj med sedlar. Kanske det finns ett hål i min vägg. Kanske någon gömt en bank i min lägenhet. Kanske någon får mig att sluta köpa godis, jag skulle ha råd med en ny bil, ungefär. Och under tiden köper jag t-shirts, kavajer och hudprodukter. Jag antar att jag snart får sälja mitt blod.

T-shirt från Popissue

Skor från Love thy Neighbour. Om dom ändå fanns i Sverige...

T-shirt från Dr Denim


Magiskt och långt linne från Thousand Reasons med tryck av krig,
Courtney Love och en fredsduva. Biblioteksgatanpris.


Dagens låt: Florence Valentin - Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig

Du har sett mej undra över livet, men har du sett mej tjuvtitta på er? I ett fönster, i ett hus, där jag bor, låter dunkla lampor ana nåt så stort, så du kan aldrig ana allt jag vet. Visst ser jag ut som en poet?

Sommaren är snart grön på Sparregtan 7, jag väntar på gräset och solen som smälter frukosten på morgonen. Och balkongen. Den smutsiga balkongen ska bli vit och fylld med liv. I kväll har jag tvättat räcket från mossgrönt till vitt och trätrallet har köpts klart för att läggas ut. Och snart kommer dom nyplanterade blomlådorna att slåss mot en blåvit balkong, sen kommer lyktorna, amplarna och dynorna. Tre kvadratmeter intimitet och en plats för fåglarna, en plats för fjärilar och mygg och sol, en plats för frukost ovanför marken och en doft av nyklippt gräs. Det ska bli vitt och blått och gult. Och harmoniskt som Sparregatan 7. Allt jag ser inom mig är som levande magasin, bättre än verklighet och ett enkelt sätt att bli besviken när fotografier suddats ut.


På min vägg sitter frihetens symbol. Dom som tar sig genom luften som om dom hade helium i bröstet. Tre fåglar som flyger men ändå sitter fast, tre tecken för det fria livet, renhet och lycka. Och jag springer till gatorna tar slut. Jag kastar sten på flickorna från förr, dom svarta tungorna som faller för sin törst. Ibland är det svårt att tänka först.



Snart syns det här på min balkong. Och lite annat.

Dagens låt: Glasvegas - Fuck you, it's over

Äntligen på väg, jag förlänger mina steg. Luften smakar som en jordgubbspaj en solig dag i maj. Träden står i blom och marken täcks av jungfrudom. Och nu hänger på det varje kvist en solskensoptimist.

Jag har mitt andra hem på Östra Sjögatan intill murarna i stan. Och jag värjer mig för den svettiga lukten bland personalen på Kvarnholmens postombud. Här lever jag tur och retur mellan stenar och grus och broar och attityd. Och i Pressbyrån tar varje kund en sekund ifrån en evighet eller två. Jag måste bromsa mina begär. Jag måste vända mig om och se. Här skriver jag brev till min egen papperskorg, som blogginlägg som aldrig blir av. Här fylls kalendrarna på bredden och huvudet likaså. Här finns ingen ekonomi. Här finns ingen tid. Här finns ingen glöd och ingen sympati. Här finns ingen överbliven godhet för den som ställer sig bredvid. En dag ska jag lära mig att bli den godaste människan i stan.



Dagens låt: Explorers Club - Forever

Vad sägs om vi, kan jag slå mig ner bredvid? Och så en stadig hand. Hur kan det va så lätt ibland? Jag gick till ditt bord. Försökte styra mina ord. Jag heter Daniel. Oh nej, nu sa jag det igen. Varför blir jag nervös och ljuger om mitt namn?

Och här är orden slut, har ingen tid, har inga ord att beblanda med sol. Här vaknar jag varje morgon med ett vidöppet fönster. Och jag hör fåglarna och grannarna börja sina liv. Här är tiden för kort och orden likaså. Jag har inte tid att tänka, har inte tid att vända mig och se för allt jag skriver blir för dåligt ändå. Jag har samlat mina kläder på hög. Och tvätten. Och disken, räkningarna och alla reklamblad med tabletter för ett hälsosammare liv. Och jag väljer punk-Florence Valentin, Håkan Hellström light, även om jag inte förstår hur han förstår dom som gör sig själva till en bomb, sticker sig med nålar, lyder Sharia eller lever för minareterna i betong. Jag har aldrig varit religiös, vem vill straffas av Gud? Och jag är någon annan. Jag är den som byter namn på hösten och vintern när solen gått i moln. Jag har blundat i vinter men nu ser jag återigen fåglarna som flyger uppe i skyn. Och det känns som jag lever igen och fått tillbaka både mitt namn och min syn.

Lite nyinförskaffat

Beställde limiterad utgåva från Asos

Fusion Power med motor, rekommenderas, dubbelt så bra på halva tiden.

Varför gör man inte färgade toriska linser?  Några Hugo Boss-produkter

Dagens låt: Peter, Bjorn & John - Just the past eller här

Kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annanstans

Den sista morgonen när väckarklockan haft semester är förbi. Här har festerna avverkat varandra, här har misslyckandena gått i cirklar och vindarna runt dom. Jag har suttit vid sjöbodarna och bryggorna, ätit glass och frusit av vinden. Här har solen skinit. Här skiner alltid solen när den kan. Och jag har inte orkat städa. Här förflyttar sig dammet på golvet i takt med skuggorna och jag tänker. Och jag tänkte. Jag minns inte mer. Jag är som fåglarna, trivs bäst när den är fri och få göra som den vill och om sommaren kommer kraften, sen stannar jag till. Jag mår bra. Nu väntar jag på att rapsfälten brinner gula, på träden dom gröna, jag väntar på barfotagator, på midsommar, på semester, på båten ut mot bron, upprullade byxor och tygskorna, dom vita tygskorna som blir smutsiga i dammet. Jag väntar på söndagarna i Borgholm, på solbrända ben, rödbrända kinder och jag undrar än hur 2009 kommer att bli. Jag väntar på spänningen i luften, jag väntar på elektriciteten och att vakna till liv. Jag vill ha 2000 volt rakt in i hjärtat.

Lördagens fest i stan

Ny låt med Peggy Lejonhjärta & Markus Krunegård - Backstabber. Inspelade av gamla Kalmariten Henrik Burman. Halvtaskigt ljud men en finfin vaggvisa.

Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig

Jag hör ett munspel. Och ett ljud som tränger genom huden. Dagarna är längre nu. Ljuset är starkare nu. Och jag känner jakten genom natten. I kväll ska jag dansa med Jesus, i kväll ska jag se på skorna och människorna runt omkring, se på glaset på marken och vattnet under broarna. Jag ska festa i kväll. Jag ska festa på fredag. Jag ska festa på lördag. Är det något fel på mig? Och snart kommer fukten, den äckliga varma fukten, från maj till augusti. Och jag gillar den. Jag väntar in bladen på björkarna. Och här bor jag utanför murarna i stan, på en plats där vågorna når land, en plats med asfalt varmaren än allt.

Nya pjux, det gäller att lysa.

Idag tycker jag ni ska läsa en intervju med mig på duktiga Slipsens blogg. Och det gör du här.

Dagens låt: Florence Valentin - Spring Ricco

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln. Du har vaknat i fel säng, du har vart kär. Och framtiden väntade som en farlig gåta. Man har bråttom dit, sen är man där.

Jag har glömt september, glömt dagarna från november till december och dagarna mellan väggarna som krymper. Och det känns som jag har glömt augusti, glömt hissgardinerna och vågorna och dom vita väggarna. Nu har fjärrvärmen i badrumsgolvet tagit slut, nu har vintern och februari och flyttfåglarna bytt plats och snart byter huden på björkarna bark. Här vaknar man varje dag till strålar som rinner ner från solen, här vaknar jag och fåglarna tillsammans av ljuset genom fönstret. Jag har inte mått så här bra sedan sommaren tvåtusenåtta, jag känner energi och ork och lust och havet ifrån öst. Och jag har aldrig gillat vinter. Jag har aldrig gillat höst. Och nu bär solen min kropp mer än mina ben. Jag är i Göteborg och andas luft, jag vandrar mellan Långgatorna, Kungsgatan och Avenyn. Jag vandrar, jag vädrar, jag lever. Och fåglarna flyger. Vi är likadana, den trivs bäst när den är fri, finns ingen bur jag trivs riktigt bra i. Och uteserveringarna har öppnat, solen är varm och luften ren. Jag tror jag har glömt hur det är att minnas, kära vän. 

Imorn blir det stan och shopping om det hinns med. Och Whyszeck är bra grejer.

Dagens låt / årets låt: Pet Shop Boys - Pandemonium

Fall inte i för all din törst, man måste tänka först. Fall inte i för allt i världen, jag har inte tid att vända mig och se för allt jag säger blir fel ändå.

Det hettar i nacken, det verker, det bultar. Och nu ska blodet cirkulera. Här har jag fått nacken klädd i tigerbalsam, här har solen skinit som två röda läppar idag. Jag behöver alltid massage. Jag behöver alltid sol. Och någonstans kommer värmen inifrån. Det hettar, det veraker, det bultar igen. Idag såg jag fiskegubbarna vakna till liv, dom hade öppnat sina fönster och dörrar, sjöbodarna stod i blom och röken försvann ur piporna. Jag kände doften av fisk, torra flundregarn och tång från 1996.


Jag har sett duvorna på marken, fåglarna som flytt landet och kommit hem igen, jag har hört sångerna dom visslar, sångerna om havet, gräset och dom ljusa kvällarna. Jag har tänkt på gårdsbutikerna på Öland, på saltet ifrån människan och havet, naiva beteenden och saker som sitter ända in i benmärgen. Vissa saker växer aldrig ur en. Vissa saker växer inte alls. Jag längtar efter sommaren, vindarna och vågorna. Och människorna som visar mig något nytt.

Ben Sherman, om 3000 kr var en dagslön


Dagens låt: Joel Alme - Snart skiner Poseidon


RSS 2.0