Jag håller mitt lilla liv emellan händerna. Nu har jag lust att ta ett kliv och sätta nåt spår innan jag går. Kom med och gör en liten stund som ska vara kvar i hundratusen år.
Och nu har jag fått hem mina fåglar i keramik, fåglar att sätta på väggen som klädkrokar, scarfshållare eller bara prydnad. Nu väntar jag på min nya dator, en form av liv. Att vara datorlös är som att vara livlös. Nu sitter jag återigen hos mina föräldrar och äter dom ur huset, luktar på katterna och dricker gojite. Nästa helg blir det nya planer och ett besök till Göteborg. Och om jag känner mig rätt kommer det klia mellan klockan arton och tjugofyra.
Stal en bild av Klara från en kväll på Harrys, Ellow och så jag i mina cyklopglas.
Dagens låt: The Persihers - Pills
Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark. Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig?
Och det känns konstigt. Jag kunde inte somna igår. Jag kan inte somna utan dator. Och jag gjorde allt för att hålla mig vid liv, såg en film jag sett förut. Jag drack en hink te, åt en påse skorpor med ost och skotsk jordgubbsmarmelad, jag tror jag gjorde allt för att inte känna mig ensam. Jag känner mig aldrig ensam, bara när jag är utan dator. Jag somnar med min dator, som en nära vän brukar den ligga i andra sidan av min säng. Jag sov ensam i natt. Jag låg vaken i natt. Och idag har jag haft abstinens, besökte föräldrarna och åkte därifrån med mätt mage, katthårstrån i ansiktet och en dator för att inte känna mig ensam. Jag har dåligt samvete.
Vintern lever än och fåglarna längtar inte längre hem. Jag borde stanna hemma en helg men min längtan ut har redan bokat plats i baren. Ibland kan jag inte styra mina steg, min vilja eller mitt förnuft. Jag längtar aldrig hem, jag är som fåglarna i luften. Och människor pratar om familjer. Och människor pratar om att dom aldrig kommer någonstans. Jag kan stampa här i år framöver, jag stampar gärna lite till. Jag är motsatsen till avundsjuk på dom som blev vuxna redan som barn, till dom som aldrig levde ut när möjligheten fanns, till dom som aldrig tog sig tid att ägna sig åt liv. Och till dom som aldrig testat mer än en, till dom som bestämmer sig för framtiden innan du bott själv och människorna som tycks fylla år två gånger varje år, dom som åldras fortare än Gud. Jag fyller år vartannat år. Jag är ung, jag är långsammare än Gud. Och människor borde se sitt liv från sitt eget perspektiv.
Kanske blir det som vi vill att vi kan träffas i april. Och vi får återse vår fjäril. Då kan vi skippa undanflykter för en fjäril flyger nykter.
Jag vill ha ett vitlackat golv och breda plank. Och vädret är schizofrent. Jag vill ha jordgubbar och mjölk, en doft av sommar och nyklippt gräs. Och jag vill ha något som bär min kropp bättre än mina ben. Jag vaknar med värk i benen, jag somnar med värk i benen, jag har alltid ont. Och idag föll snön. Jag såg nästan rapsfälten i en dröm, fylld av den gula tonen som pressats ner från solen. Och helgen byggdes i baren och på ett golv fullt med krossat glas. Jag borde festa mindre, men jag kan inte. I min ordbok är hemmakväll synomym till abstinens. I min ordbok är fest synomym till rehabilitering. Ett tillfälle att slappna av, vara social, göra något annat än jobba, jobba, jobba. Och jobba. Varför blir man vuxen? Man får ju ingen fritid. Jag vill ha sommar, jag vill ut i Kalmar Sund, ut under Ölandsbron, ut och sola på Skallöarna, sola på Kindbergs Udde och äta glass vid sjöbodarna på Ängö. Och höra fiskargubbarna prata om hur det var bättre förr.
Junk De Luxe, var den långärmad vore den given i min garderob
Velour, årets plommon
Asos, en fin stöld från Acne
Dagens låt/soundtracket till mitt liv: The Rakes - Work work work [pub, club, sleep]
Du frågade mig nån gång hur jag tycker du ser ut. Jag sa bra & du undrade om jag verkligen menade det jag sa så jag sa ja. Det är när du tystnar ett tag, det är när du tittar på mig jag måste tänka mig för. Ibland önskar jag att du inte såg ut som du gör.
Jag tänkte skriva:
Och jag är tyst nu. Ibland tar orden slut. Jag har glömt allting, jag minns inte hur man gör. Här raderar jag rad för rad, låter orden rinna ut som en långsam flod, som sakta dör och tar slut. Det enda jag bryr mig om nu är färgen på laken och rutorna i sängen. Och jag minns det som fick mig att behandla bokstävarna i följd - en gymnasielärare som fick mig att förstå att orden är min ägodel och resten lögn. Här kan jag slåss för solens existens, en längtan, från en människa till en människa, i samma kropp under samma hud. Och luften, solen, marken. Jag kan se den när jag rör den. Och orden har jag glömt. Nu är allting slut, inga fler komplicerade ord av verkligheten, ingen felaktig bild. Jag har alltid undrat vilka som har läst. Jag har bara hört. Och mött några på krogen. Det tycks vara flickor och deras mammor. Intressant - men nu är det över.
Jag skriver:
Någon skrev i ett sms att våren var här. Och jag höll på att blåsa med vinden till andra sidan jorden samma dag. Och den dagen var idag. Jag är ingen effektbloggare, jag är ingen bloggare som matar ut uppdateringar, men jag fortsätter skriva, mer sällan, några ord ibland. För trots allt är våren inte långt borta, mitt i den orkan som blåste ut min hjärna fanns inte den där bitande kylan kvar. Kanske våren kommer. Och då ska jag vara med. Jag tänker på april, semester, sommarstrand och Åbergs frisörsalong. Jag tänker på utefrukost, sidenband och solen som bleker håret, jag tänker på havssalt och vågorna som stänker, den värmande vinden och alla lördagar efter klockan tolv på natten. Det är saker jag inte är förbi än, det är saker jag inte missar. Och jag ska se det med nya möbler och nya kläder. Här vill jag göra om för att komma framåt, här vill jag kanske bo i hela mitt liv. Ett stenkast från havet och en varmare tid. Ölandsbron lyser och jag bor bredvid.
Kom och lägg dig här i gräset under mig och blöt ner kläderna. Det är väl vackert väder ovanför molnen men regn där vi står. Det finns ingen vackrare än du i din vanliga tröja och ditt våta hår.
Var har du varit i hela mitt liv, eller under hela min kväll? Under klänningen tar hon små kliv, hon kliver närmre och närmre mig.
Se dig om, någonstans står det någon nära. Och jag såg hur dom tände lysena i taket. Lördagen tog slut och söndagen likaså. Jag har badat jacuzzi i mitt barndomshem, jag har sovit bort timmarna från den stora gråa dagen och jag glömde se mig om. Och jag har fått höra att här ser det likadant ut som förut, med speglar och tavlor på samma plats på golvet precis som förr. Jag tänkte hänga en ryggtavla på väggen, men jag måste se mig om. Jag behövde den jacuzzin, jag behövde den massagen. Och här finns det inga fåglar som vill in, här finns det bara frihet som vill ut. Det var många fina stunder i helgen. Och måndagen blev en helt vanlig måndag som alla andra. Jag har legat på golvet och klistrat etiketter, jag har burit mattor, möbler och luften i lungorna. Jag har haft svårt att tänka klart, jag måste se mig om. När tänder dom i taken?
Dagens låt: Spoon - The ghost of you lingers
Från barndomens romantiska utflykter med Astrid Lindgren som vän
"Det spelar ingen roll vad jag säger nu, du lyssnar inte längre. Det var längesen jag såg dig se mig nu. Det spelar ingen roll vad jag gav till dig, jag brukade ge dig blommor. Men du lät dig aldrig luras av sånt, du. Caroline, jag såg dig, vänta på nån annan. Minns du den fullmånen, vi pratade hela kvällen? Och när du kysste mig kändes det som en dröm. Det spelar ingen roll vad jag gör nu, jag tar allt jag kan få tag i. Och jag börjar varje morgon utan sömn. Caroline, jag såg dig, vänta på någon annan. Gula rosor är kanske allt jag kan ge dig, men ingen här kan se dig som jag ser dig. Och om du vill ha honom, låter jag dig gå. Caroline, jag såg dig, vänta på nån annan, Caroline, jag såg dig, vänta på nån annan."
Christopher Sander från [Ingenting] gör solodebut och jag är golvad, inte lika golvad som när Håkan Hellström eller Jonas Game blev soloartister, men jag minns inte när en så bra text på svenska kom sist. Och jag är svag för körsång i falsett, stråkar och svensk tradiotionell Hellman-pop. Musik som beskriver det feminina könet som det vackraste på jorden, hur man precis som Hellman, målar en bild med orden av hur åtråvärd den där flickan är. Ibland tror jag inte tjejer förstår hur vackra dom är i andras ögon. Människor som kan uttrycka sig i text och musik är respekt. Och Christopher Sander ska bli blandningen mellan Spacemen 3 och Astrid Lindgren. Och om det blir Astrid Lindgren på albumet är jag osäker på. "Damer och herrar - älskade barn - det här är Christopher" släpps den 25:e mars. Och nu börjar jag varje morgon utan sömn.
Och hon står och lindar in sitt leende och alla utanför tror att hon fryser för hon gör sådär som alla andra gör när det är kallt och det är kallt men inte innanför
Och jag drömde att jag stod i hörnet långt bortom den dunkande musiken. Jag drömde att jag pratade med henne i det blonda raka håret. Och hon grät. Torka tårarna min vän, sa jag. Du tittar ner på skorna, tänkte jag. Bakom blåa ögon finns inte alltid guld som glittrar. Bakom popularitet finns ibland en annan form av alternativ fasad. Jag drömmer så konstigt ibland. Och jag vaknar, tittar och tänker. Jag vaknade med saltet i min hand.
Umbro by Kim Jones, inte konstigt att dom verkar slutsålda världen över. Vill ha dom i ljusblått.
Sneaky Steve
Sneaky Steve
Världens finaste Kalle-skomärke Schmoove
Gram, midmodellen lär vara ännu hetare
Sneaky Steve
Dagens låt: I'm From Barcelona - Britney
Jag tror på duvan som vet var den ska, jag tror på godhet och bättring. Jag är en barkbåt som driver mellan stenar och grenar. Och en nattfjäril är min besättning.
Igår tog jag mig igenom klubbland, armbågar och glas. Jag var äntligen ute i natten igen. Och sen vägen längs kanalen hela vägen hem. Jag känner golvet i vaderna än. Och alla ord från människomötena var lite rundare än mina. Det var trevligt folk igår. Och jag har ont i ryggen. Jag har ont i nacken. Jag har ont i benen. Det är söndag och Beck på tv. Jag dricker goji- och havtornste, ligger i soffan och drömmer om tjugo grader sol, dom starka strålarna i stratoasfären, det gula skenet genom fönstret. Få saker är så lugnande som fönster. Att sitta och se på människorna som rör sig utanför och känna att här är lugnare än på andra sidan glaset. Och nu har jag jobbat klart helgen. Och ändå kan jag inte hålla mig från festerna. Jag förtjänar ledigt imorn. Jag är ledig imorn. Och jag tänker på jordgubbar och grönt gräs, barfotadagar och världen från andra sidan glaset. Jag känner snart våren mot höfterna. Och glaset, det vassa glaset, vi tar oss snart igenom det stora tjocka glaset. Visst är det underbart?
10 mest spelade låtarna på Sparregatan 7
10. Pet Shop Boys: Love etc
09. Pete Doherty: Last of the english roses
08. Animal Collective: My girls
07. The Perishers: Come on out of the shade
06. Mauro Scocco: Långtsamt farväl
05. Mauro Scocco: Till dom ensamma
04. Timo Räisinän: Don't let the devlil ruin it all
03. Salem: The astronaut
02. Röyksopp: Happy up here
01. Mauro Scocco: En gång var jag kung
