Ibland önskar jag att jag var mer kreativ, kunde komma på nya saker och våga tänja på gränser av olika slag. Och jag tänker ofta hur man bär upp kläder. Jag är bara helt ordinär. Jag har kanske svårt att vara annat med min korta, hallonstjälkssmala kropp. Och om jag vore rik skulle jag givetvis handla mer av MCQ by Alexander McQueen, K by Karl Lagerfeld eller Erotokritos. Och toksnygga Whyred framstår som H&M i jämförelse med dom. Och efter att alla mina pengar har försvinnit bort på nån slags börsmarknad kan drömmarna växa sig större och mycket vackrare och starkare någon annanstans. Jag låter luften fylla mina steg. Och nånstans med tiden kanske fötterna lyfter ovanför marken.

Idag kom paketet från Strawberrynet på posten. Jag gillar Strawberrynet. Jag gillar företag med service i världsklass. Jag gillar mycket. Idag gillade jag tjejen som köpte puff och tv-bänk på jobbet. Jag är svag för tjejer med sammetsslät hy. Och egentligen skulle jag gärna läsa fler killbloggar, men det finns inte många. Och framför allt ingen som kombinerar livsstil, mode, inredning och musik eller bara några av dom bitarna? Snart får jag säga upp mig från jobbet för att hinna svara på alla kommentarer. Under tiden fortsätter jag att dregla över ASOS exklusivare märken och intalar mig att jag bara borde köpa en bråkdel av dom.

Dagens låt: Tough Alliance - The last dance 08 / Not looking back

Och nu är fem dagars ledighet över. Ingenting har blivit gjort. Det har varit stilla havet här och mellan vågorna och land blev det en och annan fest. Jag blir rastlös om inget händer. Och ingenting har hänt. Jag kokar. Jag exploderar. Jag får abstinens. Det kliar. Precis överallt. Och jag har träffat människor som inte är några hemvändare, jag har träffat sommaren och jag har träffat min familj. Och det kliar än. I stan slåss människor om alla kronor dom kan spara och jag orkar inte med trängsel. Vad är det som driver människor till rea? Vad är det som driver människor mot det sista överblivna skräpet? Samlar människor på sånt ingen annan vill ha? Jag var i stan. Och jag försvann. Istället fördrev jag tid på internetbutikerna och mina favoriter på ASOS syns nedan, rea eller inte rea, det skiter jag i. Och här kommer en present till alla som vet vilka samtidens viktigaste duo är. Nu ska jag klia vidare. Och nu kan jag snart explodera för två.

Det blev fest på juldagen. Och det blev en bra fest. Och jag hade nästan ingenting att städa undan när jag kom hem eftersom min snälla syster övade mamma och hade plockat undan allt när hon kom hem, före oss andra så klart. Jag har haft min syster och hennes sambo som övernattningsgäster hos mig. Och jag har sovit på soffan. Givetvis uppbäddad och klar till jag kom hem. Idag har jag absolut inte gjort någonting mer än storstädat hela lägenheten. Och lyssnat mig igenom Pitchforks topp 100 över årets bästa låtar. Och det var hemskt. Antingen har Pitchfork tappat sin ställning som den stora inspiraionskällan av ny musik eller så fattar jag ingenting längre. Vad spelar det för roll när Jonas Game finns och jag är ledig hela helgen? Snart är vi inne i 2009 och jag längtar dit. Och trots att 2008 har varit världens bästa år någonsin. Vad var årets höjdpunkt för er?

Dagens låt: Kristian Anttila - Smutser

Det är juldagen och jag är like trött som dom nergrävda på kyrkogården. Jag, juldödaren, andas ut och känner ett lugnt välbehag över att årets kanske mest överskattade dag är över. Den stora luftbubblan varade en dag. Och alla som slitit i veckor för några timmar har arbetat förgäves för egentligen ingenting. Jag antar att det ska vara så. Springa på stan, köpa onödiga julklappar, trängas och få hjärtklappning av stress. Och alla ska se någonting på tv klockan 15:00 som dom aldrig sett förut. Jag är känslokall och en marodör, en juldödare och bitter. Fast å andra sidan har det varit trevligt och det hela innebär någa lediga dagar. Och egentligen är jag både trevlig och den stora svärmorsdrömmen haha. Nu återstår det att fundera på om man ska ut på juldagen. Ännu mera köer och trängsel, men vem vet, ibland kan även det vara trevligt. Och fest brukar jag inte neka till. Vi kanske ses i vimlet.

Dagens låt: Hästpojken - Caligula

Presentkort,  M

Nu är Tomten här och vi tänder en brasa

Jag hade ingen pengar i år så det blev snabbkredit på Wasa

Under färden hit tog jag fyra kalla och starka från Falcon

Nu fryser jag och vill ge dig ett elabonnemang från Eon

Jag hade lite svårt att välja någon specifik

Rörligt eller fast, det blev kalabalik

Jag tänkte om och bytte plan, kokte kaffe och klädde Svenssons gran

Det blev något annat än jag först hade trott

Här får du en julkapp som Tomten snott

Hörlurar, Moa 

När du rensat öronen från knäck och kola

Använda dessa men undvik helst Carola

Kan användas på bussen, i bilen eller stan

Använd dom själv eller låna ut dom till en svan

Hoppas du gillar vad du får

Nu blir det bara du som både hör och förstår

Parfymer, Rebecca

Lite på halsen eller bröstet, kanske ena handleden eller båda

Öppna får du se vad som ligger i denna låda

The Killers-skiva, Anna

Någonting för nålens öga

Somliga blir låga, andra höga

Passar mindre bra till kalkylering eller adminstration

Gillar du den inte kan du sälja vidare på auktion

Jag räknar ner dagarna till Berlin, läser Cosmopolitan och Nils Ferlin

Av detta kommer du bli euforisk och få hjärtat i brand

för det här är kanske världens allra bästa band

Fiol, Moa till sin pojkvän

När det gnisslar på vinden och du hör spisen spraka,

tomtemor har kommit hem och vill genast baka

Det här är ingenting du kan, men kanske kan lära

Tomtemor kommer få stå ut med gnissel och höra dig svära

Nu har du snart flera strängar på din lyra

Och antagligen grannar som önskar lägre hyra

Älskling, här får du en konstig grej

God jul från din tjej

Fluga, Natalie

Jag såg en tant med rullator på stan

sen somnade jag och drömde om älgar och en svan

Nästa dag på stormarknaden mellan brödet och charken

blev jag överkörd av en pensionär och föll till marken

jag bestämde mig för att springa därifrån

jag skyndade mig och hann in på banken och tog ett lån

dom sa du måste klä dig bättre om det här ska duga

jag tänkte efter och kom på att jag saknade en fluga

Sen small det till och någon började äta fil

Här får du nåt som bättrar på din egen stil

Matberedare, Pelle

Dafgårds, Findus eller Felix kan kännas som samma sak

testa ett enkelt knep som underlättar både matlagning och bak

Börja med hitta ett uttag och tryck in en sladd

vips så blir både mjölken, isen och bären ett enda kladd

Kära vänner, jag är en mästare på att rimma. Och jag är bättre på julrim än att köpa julklappar. Så ni köper julklapparna och jag skriver rimmen. Kommentera vad ni vill ha rim på så ska jag försöka knåpa ihop nåt fyndigt. Jag gillar att vara elak eller fånig i rimmen, som en förvarning. Men det är så klart inte något genomgående. Skriv gärna vem det är till också. Och efter ett tag lägger jag ut några utvalda julrim på bloggen för allmän beskådan och inspiration. Och förresten, glöm inte glöggen.

Utanför mitt fönster lyser ölandsbron upp december . Det var evigheter sen jag såg den i gryningen. Vi satt på bussen på väg hem klockan halv fyra på morgonen, berusade och med feber i ögonen. Jag tror solen har gått i moln sen dess. Och jag tror solen kommer att hitta hem igen. Och sommaren, det var vi som gjorde den. Sen dess har jag funderat på hur man glömmer himmelen. Jag har inget svar, men det är mörkt på den än. Det är så enkelt, det krävs egentligen ingenting. Idag är årets mörkaste dag, men imorgon vänder det och ljusare tider väntar oss. Jag tror det kallas vintersolståndet men jag har aldrig brytt mig. Jag har aldrig brytt mig om vinter, Newtons lagar eller himmelen. Och jag har aldrig brytt mig om grammatik, tidsformer och teknik.

Det har varit en fin helg där lugnet fått råda. Inga fester, leverpåverkningar eller felaktiga beslut. Jag har jobbat och känt mig på topp, trots en liten förkylning sparad i mig än. Och jag fick en chock när jag kom hem av alla kommentarer som fanns här. Ibland blir man förvirrad, nyanserad och glad. Lite som att ta sin kavaj och gå hem. Från någon annanstans. Och nu vet jag. Det sägs att orden är en ägodel och vacker hy ett arv. Jag säger ingenting. Det kan vara allt.

Dages låt: Antony & The Johnsons - I fell in love with a dead boy

Alla år har ett slut. Och alla år ska summeras på ett eller annat sätt. Det var ett år med ofantligt många fester, nya människor och en fulländad sommar med perfekt väder. Det var ett år med hårt jobb, solariedebut och stora svarta glasögon på halva sveriges falkögon. Det var året när frukosten köptes på Preem i Ålem. Och det var året då Kalmar FF blev svenska mästare i fotboll. Det var tvåtusenåtta. Det var ett helvetes bra år, det var det. Och här kommer resten.

Årets...

Bäst klädda: Kjell "Brolle" Wallmark

Nattklubb: Strand Hotell, Borgholm

Blogg: Patrick Ekwall

Konsert: Håkan Hellström, Scandiavium, Göteborg

Restaurang 1: Mamas & Papas, Kalmar

Nätbutik: Concept

Julklapp: Världens finaste artist - fri nedladdning på album & årets låt

Restaurang 2: Table 20, Kalmar

Journalist: Patrick Ekwall

Café: Kullzénska, Kalmar

Årets låtar

12. Darin feat. Kat Deluna - Breathing your love

11. Mariah Carey - Bye bye

10. Joel Alme - The queens corner

09. Soundtrack of Our Lives - Fly

08. John Legend - This time

07. Markus Krunegård - Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

06. The Killers - A dustland fairytale

05. Cut Copy - Lights and music

04. Kleerup feat. Neneh Cherry - Forever

03. The Killers - Human

02. Håkan Hellström - Tro & tvivel

01. Jonas Game -  Fish & shark

Årets album

12. Hello Saferide - More modern short stories from Hello Saferide

11. Coldplay - Viva la vida or death and all his friends

10. Sigur Rós - Með suð í eyrum við spilum endalaust

09. Glasvegas - Glasvegas

08. Cut Copy - In ghost colours

07. Markus Krunegård - Markusevangeliet

06. Hästpojken - Caligula

05. Mariah Carey - E=MC2

04. Sountrack of Our Lives - Communion

03. Kleerup - Kleerup

02. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss

01. Joel Alme - A master of cermonies

Jag utmanar följande att göra samma sak, det får bli några jag tror har bra smak eller som jag är nyfiken på - Storasyster, Victoria, Caroline, Anna och Roxy. Eller vem som helst får hänga på, så klart. Jag utmanar alla! Ungefär tio valfria kategorier och några låtar, album eller filmer, tv-serier eller tidningar för den som hellre vill. Eller något helt annat, det är ju mest tjejer, så kanske årets bästa läppglans eller så, haha. Take care.

Jag vet inte riktigt hur världen utanför har sett ut dom senaste två dagarna. Nu har jag snart tillbringat två dygn i min säng. Och druckit flera hundra liter vatten, känns det som. Sovit. Lyssnat på Jonas Game, Darin, TSOOL och Krunegård. Ätit piller av olika slag. Och snorat så att bihålorna bultat och gör så än. Det är snart jul och julkänslan är ungefär lika med obefintlig, men det bryr jag mig inte om. Det är ändå höst än och inte vinter. Och det är dimma, regn och plusgrader sedan flera veckor tillbaka. Det är så jag vill ha det så länge det inte är sommar eller vår. Och jag har fem semesterdagar kvar och femtio timmars komptid. Senast jag var ledig i fler än två dagar i följd var i juli. Det ska bli en lång semester sommaren 09. Och då blir det också Coldplay på Stockholm Stadion.

Idag såg jag på Laul Calling och jag gillar det. Robert Laul är verkligen ingen tv-människa men det är underhållande att se några journalister göra tv och inte vilja framstå som det minsta bättre än vad dom är. Och höjdpunkten var så klart stölden av namnet på programet. En delikatessbutik som heter Lilla Norrland har kopplat domänet laulcalling.se som adress till sin nätbutik. Och Laul ringde upp och skällde ut en stackars mamma som menade att hon bara hjälpte sin son i hans företag. Sportbladet ställde ett ultimatum - om adressen inte ändrades skulle Laul kräva dom på olika delikatesser från butiken, som fem kilo älgskav, tio liter renblod, en plats i någon slags sameslöjdkurs och andra mycket udda påhitt. Se inslaget här (ca. 27 min in i programet) och skratta. Och kom ihåg att snart kommer årets alla viktiga listor på bloggen.

I mitt kök/vardagsrum

Jag vet inte om det är den blyertsgrå luften jag blev sjuk av. I natt bröt det ut i en explosion och alla baciller slog sig samman och brottade ner mig. Denna verk, detta bultande huvud, denna näsa, hals och bihålor känns som en rinnande flod på flykt från smärtstillande medel. Vad spelar det för roll en ledig dag när himmelen utanför är lika mörk som natten? Det här är numer ingen ledig dag. Och det är en blyertsgrå vinter. Jag som skulle ordnat så mycket. Och det vore fint med någon som serverade mig tobleroneglass, dumlekolor och apelsinjuice.

Det känns som precis allting närmar sig ett slut. Och det är bara några dagar kvar till jul. Och ännu tidigare vänder det. Snart blir det ljusare. Och det slog mig, när januari startar har vi egentligen passerat precis allt det där som man bara vill spola förbi. Jul, nyår, höst och vinter. När vi är i januari är det bara lite mer än två månader kvar till dom första tecknen på vår eskalerar. Och det är snart dags att summera årets alla "årets". Förr skrev jag meterlånga listor. Och när jag recenserade musik skrev jag om alla album och låtar som världen inte fick missa. Jag har aldrig haft så dålig koll på musik som i år. Jag har nog egentligen inte koll på något längre. Idag har jag inte ens tittat ut på den blyertsgrå himmlen. Vad spelar det för roll när det finns en finare färg här hos mig?

Hittade en bild från i somras, damn vad solbränd jag var!

Dagens låt: Kleerup feat. Neneh Cherry - Forever

I kväll kom min dator hem igen. Och här sitter jag med mina fingrar på ett nytt tangentbord som känns fantastiskt, nytt och lika ovant som snö. Jag har firat med gifflar från närköpet, fyllda med nyttiga grönsaker, philadelphia- och prästost, gojite och nyskördad luft. Och nu sitter jag och lyssnar på vartannat Markus Krunegård (igen) och årets finaste jullåt med Kristian Anttila. Jag tycker verkligen att hans röst passar till akustiskt och det låter till och med väldigt, väldigt fint för att vara Smutser. Och texten är så när en fullträff. Om stränderna längs Ganges, stjärnorna över Betlehem, Buddhas gyllene sken och December glida på en komet.

"Jag tror inte på ödet, jag tror inte på Gud, men min själ tror på kärlek, det blir Tomten jag tror på i jul."

Jag har funderat på människorna i Växjö. Och hur deras blickar rör sig. Varje gång jag gått in på Restaurang Norremark har det kännts som alla lägger ifrån sig besticken och stirrar på mig. Jag känner mig alltid så utpekad i Växjö. Och jag undrar varför. Jag undrar om jag har en dubbelgångare som kanske är en lokalkändis där?

Dagens låt: Kristian Anttila - Sång för trolösa

Och nu är ännu en helg avklarad och en gammal vecka slut. Det är fortfarande december och mörkt var man än tittar ut. Det har blivit en ny kavaj, nya tröjor och jeans. Jag tror Emiliojeansen är det enda MQ har lyckats med. Och jag har svårt för annat på MQ eftersom alla har något därifrån. Och jag har svårt för sådant som alla har. Hur kul är det att gå utanför dörren och se fjorton andra i samma modell som du och dessutom inte ens kan bära upp den? Det blev en helg på stan. Och det blev en natt på Corehouse och Palace, en helg med två uteställen samma kväll. Jag tror att det lilla alternativa dansgolvet på Corehouse är stadens bästa. Det är alternativ musik och folk hoppar till Hästpojken och Håkan Hellström, Parken och The Killers, människor pratar om Caligula och Pååls bagerier.

Det har varit nya dansgolv, nya fraser i baren och nya intryck. Så många som velat nåt, så många som sagt konstiga saker. Det har varit många som presenterat sig, så många jag är ointresserad av. Corehouse är en köttmarknad fylld med desperation. Det är som om alla golven är för mjuka och rummen för små. Jag tycker verkligen om min egen säng. Och dit längtar jag.

Jag har legat sömnlös sent in på nätterna nu. Och idag på det tidiga tåget mot Växjö hade jag tänkt sova. Det var som hela himlen exploderade. Överallt hördes barn som jag ville strypa. Och dom klättrade, grät och trampade. Jag har aldrig varit bra med små barn. Och dom har aldrig varit bra för mig. Jag sitter fortfarande utan dator och tillbringar nu veckans tredje kväll hos mina föräldrar. Trött. Sömnig. Och nedsjunken i tv-soffan. Det blir en lugn kväll. Det känns som benen inte bär min kropp lika enkelt nu. Jag känner verkligen av att det är fredag och då ska benen ha gjort sin dagliga uppgift och burit mig en liten bit ovanför marken. Och nu förtjänar man att sjunka ner i veckoslutets lugn, precis som jag när benen burit klart.

På andra sidan kusten sitter en kusin och ville impulsivt ha över mig till Göteborg och se Jonas Game och Hästpojken. Det hade varit fina saker. Lördagen får nog istället bli ett ekonomiskt slöseri bland butikerna i stan. Och sen festligheter mot dagens slut. Och nu kanske jag vet varför jag inte sover så enkelt. Jag har ingen dator. Och jag luktar annorlunda nu. Det gör alla andra dofter också. Jag tror nog det bara är en slags vanesak, så vi ses i vimlet imorn. Med något starkare ben.

Hon hade en jacka från 1996. Och jag funderade på om hon jag såg kunde vara så mycket mer om hon bara ville. Hon såg bra ut men verkade inte bry sig ett dugg om sig själv och sitt yttre. Det är kanske bara en fråga om vem man är. Och vad man vill. Själv sitter jag här på lånad dator då min egna för tredje gången sedan i juni är på service. Jag är ledig idag. Jag har haft sovmorgon idag. Och det är fortfarande december. Vid sidan om mig ligger det en katt och sover. Jag tycker om katter som sover.

Mitt nya liv innebär trampa igång hjärtat på en träningscykel, ett liv utan dator ett tag till och rastlösa kvällar och ett febrilt väntande på att få sova eftersom tidsfördrivet datorn inte längre är min sambo. Hur klarar man sig utan dator? Det är hela ens liv, det är lika betydelsefullt som att ha två ben, två armar, två ögon eller ett helt hjärta. Utan är man handikappad. Jag saknar min dator, den gör mig sömnlös.

Nu tror jag mig veta vad jag vill ha. En howardsoffa i just det perfekta blå moderna tyget, en barcelonafåtölj i vitt läder, en stor sicalmatta som bildar rum-i-rummet, soffbord, superellipsbordet och Lizzstolar från Kartell. Och om jag åtminstone fick ihop den blå färgen med tapeten skulle jag i alla fall fundera på att bli fattig. Nu stannar jag kvar, väntar, håller andan och hoppas att luften ovanför krymper lite till.

Dagens låt : Soundtrack of Our Lives - Lifeline

Det är så mörkt utanför att jag inte ens ser december längre. Och det tillbringas så många timmar innanför dörrarna och fönstrena. Om det ändå var vår utanför och om det ändå var flyttfåglarna som kom tillbaka och inte alla dessa elektriska E:n. Jag borde ha en labyrint här och någonstans att virra bort mig ibland. Och efter en hemmahelg längtar jag ut igen. Det finns trots allt inget trevligare att röra sig bland folk i natten. Och även om man tar en nattpromenad i stan är det inte samma sak. Skyltfönstrena är lika stora som himmelen och alla produkter liksom trängs med varandra. Och alla tomtar. Jag föredrar nog dom vanliga fönstrena i stan, utan tomtarna, paketen och trängseln.

Funderar på om sommmaren noll8 någonsin kommer att besegras. Och nu tänker jag att det är bara att vänta in tiden som går fort och göra sommaren noll9 till något ännu bättre och roligare. Sommaren noll9 ska jag vara ledig fem veckor har jag tänkt så förutsättningarna verkar bra. Först julen och våren och flyttfåglarna och havet. Och nu Wallander, smörgåstårta och grönt gojite. Ibland är det ganska skönt att dra för gardinerna ändå.

Kvällens låt: Markus Krunegård - Ibland gör man rätt ibland gör man fel

Den här veckan går till historien som den första sedan augusti utan fest en enda dag. Och det har varit en konstig helg. Jag tror inte min kropp är van med det här. Antagligen har det ändå varit en hälsosam helg med familjeumgänge, promenader och ordentlig mat. Jag har jobbat och varit på en annan planet och säkert varit lika otrevlig som Per Moberg är otäck. Jag har varit frånvarande, stundtals stressad och fylld med frågor som överröst mig medan jag haft annat för mig. När jag får frågor av andra på jobbet medan jag är uppe i mitt och är stressad blir jag en annan människa, ungefär som att jag inte kan tänka mer än halvvägs. Ibland blir det liksom "Kalle, kan du hjälpa mig" från flera olika håll. Jag är så ostrukturerad. Och då blir jag kort och otrevlig.

Nästa helg tror jag att jag ska återgå till mina vanliga rutiner igen. Jag planerar fest fredag, lördag och söndag. Och det blir att jobba i Växjö igen i veckan. Mest ser jag fram emot tisdag när jag är ledig. Eftersom jag inte haft semester sedan juli är varje ledig dag helt underbar nu för tiden. Nu ska jag avsluta söndagen med att sitta en timma på träningscykeln i vardagsrummet. Och kvällen ska fyllas med världens godaste te någonsin, grönt gojite. När jag kom hem idag och öppnade dörren möttes jag av en tedoft som slog mot mig. Och doften av gojibär är lika underbar som vinden i juni, juli och augusti.

Människor slutar aldrig att förvåna. Människor är irrationella varelser som sällan är medvetna om sina egna beteenden. Och om människor blir andra än dom annars är i somliga situatiuoner vet jag inte. Jag vet åtminstone att flera människor är som djur. Man kan inte förstå dom och dom förstår inte oss. Jag vet inte hur många gånger jag svurit inombords efter kvinnor som river ner alla mattor dom ser i butikens ställningar och podier på mitt jobb (och ja, det är alltid äldre kvinnor). Det tar liksom aldrig slut. Och nu har jag kommit till nästa grej - att hälsa.

Det finns inget så otäckt för svenska människor som att hälsa på varandra. Ett hej eller hallo är för somliga lika otäckt som massmördare, skräckfilmer eller något mycket värre. För att vara trevlig och visa sig tillmötesgående i jobbet hälsar vi på besökarna i butiken. Och man förvånas aldrig över hur människor reagerar på något så enkelt som en hälsningsfras. Man skulle nog kunna dela upp människor i tre kategorier. Den första människan är social och glad, hälsar tilllbaka och uppskattar att han eller hon uppmärksammats. Och den andra typen av människan är försiktigare, den hälsar tillbaka men blir lika förvånad och ställd som om någon hoppade fram från ett gatuhörn och skrek. Svaret på hälsningsfrasen blir dock inte mycket mer än än ett tveksamt och rädsligt hej. En liten grupp av den kategori vi kallar nummer två kan ibland skita ner sig om du hälsar. Så otäckt tycks det ibland vara. Och den tredje kategorin tittar som högst tillbaka på dig och undrar vilken planet du kommer ifrån. För det mesta får du inte ens en reaktion tillbaka och dom har troligen aldrig hört någon annans röst än sina inre demoners eftersom dom är så skygga, efterblivna eller asociala. Och detta bör bero på att dom inte riktigt ännu förstått att det finns fler individer än dom själva på vår planet. I undantags fall är dom för högfärdiga för annat, men det är i princip samma sak. Dessutom har nog kategori tre-människan säkerligen redan gjort som människotyp två ibland gjort - skitit ner sig.

Här är luften fuktig varje dag. Här är natten längre än någon annanstans. Har ni tänkt på att det snart blir ljusare igen? Först ska december ebba ut i ett eko. Och sen kommer solen. Jag har fastnat för just december och tiden runt jul. Människor letar julstäming, köper sig ett nytt liv till julen och möblerar om sina hem för julen och advent. Jag har svårt för det där. Pyntning. Julskyltning. Adventsstjärnor. Julstjärnor. Röda gardiner, dukar och sen träd hämtade från skogen in i sina hem. Och sen finns det alltid ett försvarstal om något som heter julefrid. Är det värt att slita så för några dagarns lugn? Går det inte jämnt ut med alla förberedelser?

Jag har inte känt julkänsla på flera år. Jag minns inte sist. Och jag gråter inga tårar. Det känns som julskyltning har förlorat sin funktion sedan hetsen och den stora kommersialiseringen kring jul tog över känslan, traditionen och genuiniteten. Förr var julen från advent till månadens slut. Idag slåss kedjorna om vem som julskyltar först. Och vinnaren brukar koras i slutet av oktober. Jag tycker hela grejen med julen är förstörd. Ännu tidigare än min tid kändes det som julen verkligen kunde vara något. Butikerna täckte över sina skyltfönster och tog inte ned dom förrän första advent när julskyltningen verkligen tog sin start. Jag är verkligen för kommersialisering och konsumtion, men ibland tar marknadsaktiviteterna över både känslan och det genuint äkta.

Jag väntar mig istället varm på glöggen, skumtomtarna och att träffa min familj. Det var ett tag sen jag bråkade min min syster. Och vi vet nog båda att vi trots allt tycker om att tröttna på varandra efter några timmar. Ibland är det fint med familjer som kärlekstetas efter en kvart i samma hus. Då vet man åtminstone att man har  saknat varandra.

Dagens låt: Guillemots - Trains to Brazil

Ibland har jag svårt att värja mig. Jag låter vinden vinna. Och även om jag alltid vill ha allt finns det perioder som jag ändå har förnuftet att bromsa begären ganska väl. Just nu river det i mig och att hindra begären tycks vara svårare än på länge. Det är som rastlöshet när det kliar inombords och benen fylls av myror som vill ut. Och så kliar det ofta i mig. Jag vill ha en ny bil. Jag vill ha nya stolar, soffa, soffbord och hallmöbler. Och ett specialgjort matbord. Ansiktskrämer. Jag vill ha chinos, jeans, skjortor, linnen, scarfsar, kavajer och kostymer. Och skor. Jag vill ha allt som kostar och jag vill helst ha det dyrt.

Jag inbillar mig ibland att jag är en kreativ människa. Idag slog det mig dock att jag kommer på väldigt mycket men problemet är att jag kommer på så mycket att jag aldrig genomför något. Jag har inte tid att stanna upp och tänka, börja från början på något. Jag vill alltid vara mitt i och helst i slutet på en sekund. Jag har svårt att låta vinden blåsa medan jag står kvar. Jag ska alltid springa ifatt. Och jag vet inte varför, men jag vet en sak. Och jag vet att det är beklämmande att ha något oklart. Och därför skyndar jag mig klar till nästa steg. Sen börjar ett nytt. Det är en ond spiral. Jag måste avsluta allt för att inte ha för mycket framför mig, men ändå hinna göra nästa sak för att inte ha den oklar. Det innebär att jag aldrig kan stanna upp. Tror jag. Ekvationer är inte min sak. Jag börjar tro att både hjärtat och luftrören är stressade. Jag borde börja på floating, yoga eller något annat avslappnande. Men antagligen hade jag rest mig upp och gått efter några minuter. Jag kan inte bota min rastlöshet. Jag kan inte sitta still, jag kan inte slappna av. Jag blir inte av med myrorna inom mig. Det hjälper inte att jag sitter och viskar - kryp ut.

Och jag önskar att dessa slagverk i min bröstkorg åtminstone var ett piano. Jag är trött på mitt hjärta.

Dagens låt: Håkan Hellström - Båda sidor nu

Han började att sjunga om Kate Moss innan någon knappt visste vem hon var. Och han har alltid gjort sjukligt gripande låtar. Maximilian Hecker är alternativet för den som gillar Coldplays Fix you, eller tvärtom. Och om man har musiksmak ska man självklart lyssna på låtar som Anaesthesia och Dying. Ett försiktigt piano som ebbar ut i svaga andetag som till slut får fram "I'm dying". Andetagen i Dying framstår som ett samklipp mellan sång och bakomliggande instrument. Alla jag har introducerat Maximilian Hecker för har i princip suttit stumma av beundran. Det här är verkligen vackert. Nu är det din tur att bli stum.