Vi ska bli fulla för kärlekens skull. Vi har vingar av guld och vi ramlar omkull. Vi är fulla för kärlekens skull.
Tillbaka till den plats där allting händer, tillbaka till stratosfären där sommarminnena alltid både börjar och slutar. Borgholm bjöd på sol och värme, Strand bjöd på Erik Hassle live och temperaturen pulserade mellan alla kroppar som studsade till musiken. Det var en underbar utekväll. Det var en klassisk sommarkväll. Och sedan väntar alltid den långa vägen hem. Trängseln som tär en för att få plats på bussen hem och sen tröttheten som redan har gett hjärnan en bild på kroppen i sin egen säng för sömn. Det känns alltid så långt när bussen börjar rulla. Och så ser man långt över ängarna genom mörkret att nånstans där borta lyser bron. Vi passerar ängarna, höbalana och dom små husen längs vägen, vi passerar platserna där väderkvarnarna en gång bredde ut sig. Medan hälften sover och resten framhäver sin minimala begåvning under berusningens sista timma längtar man bara hem. Somliga människor är bortom allt förnuft. Somliga människor är mer än idioter. Till slut så kommer ljusen närmre och man känner sig nästan hemma. Klockan har passerat tre och det är snart ljust igen. Och alltid samma sak vid gryningen, himmelen lyser i ett rosa skimmer. Natten är slut, om någon timma går folket till jobbet igen. Och jag ligger kvar.
Sommarens paradis - Strand i Borgolm
Dagens låt
Erik Hassle - The thanks i get
Sommarens paradis - Strand i Borgolm
Dagens låt
Erik Hassle - The thanks i get
Jag trivs bäst när dagen bräcker och fälten fylls av ljus, när tuppar gal på avstånd och det är långt till närmsta hus, men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt, när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Ännu en dag i den fantastiska solen. Det är underbart att höra parkförvaltarna runt omkring jobba med att sköta lekplatsen, klippa gräs och vara den raka motsatsen till en semesteravkopplare som jag. Jag bara lyssnar. Njuter. Ser min plats i solen, ser min plats i friheten. Det finns inga tider att passa, inga måsten att tänka på eller någon klocka som ringer. Det här har jag väntat på, det här har jag saknat så. Och igår slog det mig. Jag önskar ibland att jag var konstnär, målande tavlor utan egentligt innehåll men som alla beundrade ändå. Det verkar vara en sådan frihet och avkoppling att leva med en pensel i handen, blicken på en punkt som växer till något mer, eller bara vara del i ett skapande. Jag har ingen som helst konstnärlig ådra, inga drag för att föra en pensel rätt eller kunskap om hur man gör. Det känns bara så behagligt, vackert och avkopplande. Precis som sommaren.
Salem Al Fakir: Roxy
Dagens sommarlåt
Salem Al Fakir: Roxy
Söndagkväll i den stad jag föddes, jag står i en bar med gamla vänner. Vi svor eden när vi va unga; alla för en vad som än hände. Men det vilda livet rev mig, någon reser och nån blir kvar. Guds ära till dom som stannar och bär dom döda till sin grav.
Jag vaknade idag till doften av nyklippt gräs, hörde fåglar sjunga och såg ljuset strila genom hissgardinen. Det var solens strålar som hade kommit hem till mig. Och utanför mitt öppna fönster hörde jag grannarna gå till jobbet medan jag låg kvar. Och jag låg kvar i en säng och kände solens sveda bränna emot min hud. Midsommarhelgen var ett långt härligt festrus som slutade med vila ibland gräset mitt i solen innan färden hem. Och som jag brände mig. Och som solen markerade sin bränna längs klädernas alla linjer. Idag har jag försökt att jämna ut alla hemska linjer men jag antar att det som förgjort. Den här sommaren har börjat fantastiskt. Solen, jag och sommaren lever i en slags symbios - en ömsesidig kärlek som aldrig tar slut. Efter alla galna händelser och minnen som hände under helgen kommer sommaren bara fortsätta i fler. Bron kommer bära en åter till Öland, Strand och stränderna. Och ni som undrar var jag är, ni hittar mig i baren, stranden eller andra sidan bron. Denna veckan fortsätter med nypremiärer av Sommar med Ernst och Morden i Midsomer. Och jag antar att jag är ensam om att våga erkänna hur briljant Ernst Kirschteiger är. Jag förklarar varför här. Och i första programmet åker han till Garpen som är en liten ö i södra Kalmar Sund. Se det. Och ni ser sommaren.
Dagens låt
Dagens låt
TTA: First class riot
När solen skiner skiner vi. Jag ska alltid stå bredvid, se nu hjärtat jag kan va din bästa vän. När du ramlar hjälper jag dig upp igen. Fastän regnet står som spön i dyn, känns som nån har öppnat skyn, du kan stå under mitt paraply.
Här drunknar jag i tonerna av syntar, pianon och vackra röster. Och jag minns en demo jag recenserade för tre år sedan som jag skrev bra om redan då. Plötsligt dyker den upp igen och i ännu snyggare format. Nu är jag fast. Någonstans på vinden bland alla hundratals demos och skivor ligger säkert Julian Brandt kvar, dammig och ospelad. Jag har funderat på att börja recensera musik igen, men jag skulle säkert inte orka eller hinna med. Och nu har jag gjort av med pengar igen. Det blev två fina linnen från Acnes förtursrea online. Och nu väntar jag in Items och Grandpas rea för att stilla mina begär.
Och imorgon är den sista dagen, kanske den längsta dagen på länge, innan jag går på semester. Det blir dom första semesterdagarna sedan förra sommaren för min del. Det kommer bli långa dagar i solen, dagar på stranden, bilköerna på riksväg 136 och cafébesök på Västerport, Kullzénska och något annat på andra sidan bron. Det blir timmar på havet, vila på vågorna och heta sömnlösa nätter med öppna sovrumsfönster. På fredag bär det av till Strand i Borgholm. Som man väntat, som man längtat. Och som det kliat. Det här blir den första midsommaren utan någon av dom riktigt gamla vännerna. Det blir en midsommar med mer fest än traditioner. Det här blir dom första dygnen på andra sidan bron, över sundet och bortom vågorna längs land.
Ett blårandigt och ett rödrandigt linne från Acne blev det
Dagens låt
Julian Brandt feat. Kitty Jutbring: Love can turn us blind
Stadsljusen bländar mig, vinden viner, tid står still, fåglar flyger hur dom vill. Hör en röst från himmelen som sträcker och skakar varje nerv. Och jag kan inte värja mig. Mitt hjärta slår boom boom boom. Och pappa sa min son du ska få komma hem idag.
Torsdag var en ledig dag i solen på gräset vid båtarna i hamnen, en dag i gungorna på Ängö med grässtrån mellan tårna och blåsten något för tätt intill. Det var en dag som åtta år på nytt. Jag gillar att vara ledig på sommaren när varje dag är ett sommarlov utan krav. Nu är man gammal och jobbar för sin lön utan böcker, skåp och betyg. Det är som livet börjar här och nu. Här är vädret schizofrent, solen reser mellan moln och öppet hav, regn faller och gravitationen tar mer än den ger. Och jag var på finfina Selvage och blev sugen på några dyra t-shirts. Jag är också sugen på skor från Gram som har så bra reapris att jag håller sidan för mig själv så dom inte hinner ta slut. Det var en speciell dag igår, det var en bra dag. Och sen sov jag den natten med regnet piskande mot ett öppet fönster.
I sommar ska jag göra allt det där som aldrig annars görs. Det ska bli baguettekvällar i hamnen, på sjön, grillkvällar under Ölandsbron och mat under bar himmel. Jag hoppas på solen, myggen och vågor som står still. Jag tar vartenda mygg, vartenda bett, bara sommarnätterna lever. Det är någon som sjunger, kom ut och lev innan du dör. Och vet ni att det krävs stunder, föremål och känslor att relatera till för att en sommar ska känns fantastisk och lyckad? Musik som ger en känsla, som ger stunder ett avtryck, människor som speglar händelser och platser och något nytt som ger en annan infallsvinkel än innan. Och vet ni, Kalmar blir en allt bättre och mer populär sommarstad. Vi ses i vimlet.
Fibes oh fibes: Love child
Montt Mardie: Gloria
Ladda hem Montt Marides EP Direkt på svenka med covers på bland annat Rihannas Umbrella, R Kellys The world's gratest och Beyonces Halo. Gratis och lagligt här.
I sommar ska jag göra allt det där som aldrig annars görs. Det ska bli baguettekvällar i hamnen, på sjön, grillkvällar under Ölandsbron och mat under bar himmel. Jag hoppas på solen, myggen och vågor som står still. Jag tar vartenda mygg, vartenda bett, bara sommarnätterna lever. Det är någon som sjunger, kom ut och lev innan du dör. Och vet ni att det krävs stunder, föremål och känslor att relatera till för att en sommar ska känns fantastisk och lyckad? Musik som ger en känsla, som ger stunder ett avtryck, människor som speglar händelser och platser och något nytt som ger en annan infallsvinkel än innan. Och vet ni, Kalmar blir en allt bättre och mer populär sommarstad. Vi ses i vimlet.
Två av sommarens mest givna låtar
Fibes oh fibes: Love child
Montt Mardie: Gloria
Ladda hem Montt Marides EP Direkt på svenka med covers på bland annat Rihannas Umbrella, R Kellys The world's gratest och Beyonces Halo. Gratis och lagligt här.
Alla dom murar jag byggt. Baby, nu rasar dom ner. Dom stod inte ens för en match. Ingen hör deras fall. Och jag släpper in dig nu. Allting slutar när jag står i ljuset vid en gloria. Jag vet vem min ängel är. Baby, jag kan se din gloria.
Utanför ligger mörkret som ett täcke över stan. Och här innanför är jag tillbaka mellan dom vita väggarna, dofterna jag känner igen och fönstrena som solen aldrig riktigt går igenom. Jag är hemma igen efter en bröllopshelg på västkusten. Nu har jag en syster som inte längre bär samma efternamn som jag. Jag har mitt på östkusten och hon sitt i väst. Och jag tycker dom blev fina när jag fotade dom bland träd och gräs och växterna omkring. Visst har jag en vacker syster?
Och nu väntar jag in semestern, vilan och ledigheten som min kropp behöver. Den där orken, kraften och viljan försvann nånstans på vägen genom våren. Nu är varje dag en transportsträcka till midsommarhelgen och semesterstarten. Och den vägen har varit fylld av regn och mörka moln. Jag saknar solen, det är blött i min stad. Jag sakar solen, det är tyst i telefon. Genom murarna runt stan rör sig studenterna igen. Det är ett tecken och bladen på björkarna är här. Nu fyller vi havet med varmare vatten och sommar som naturens lag. Och trots orkens frånvaro mår jag fantastiskt bra.
Och nu väntar jag in semestern, vilan och ledigheten som min kropp behöver. Den där orken, kraften och viljan försvann nånstans på vägen genom våren. Nu är varje dag en transportsträcka till midsommarhelgen och semesterstarten. Och den vägen har varit fylld av regn och mörka moln. Jag saknar solen, det är blött i min stad. Jag sakar solen, det är tyst i telefon. Genom murarna runt stan rör sig studenterna igen. Det är ett tecken och bladen på björkarna är här. Nu fyller vi havet med varmare vatten och sommar som naturens lag. Och trots orkens frånvaro mår jag fantastiskt bra.
2009 - 06 - 06
Döden och ensamheten har ringt och bokat bord och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord. Och vi pratade i mörkret, jag sa "Älskling, säg vad du vill ha, glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks".
Jag vill skriva en krönika men når inte tangenterna. Jag vill skriva om sommaren men bländas av solen. Och jag tänker på den blåvita himmelen över Öland innan bussen kommer över bron. Jag tänker på den rosaskimrande himmelen när vi kommer tillbaka i gryningen efter klocka tre. Ibland finns det stunder man inte bryr som om att man bränt sig i solen. Ibland finns det stunder man inte bryr sig om någonting.
Det är som om jag drömmer, men sommaren är här för jag speglar mig och ser en bättre hy. Och bakom ögonlocken rullar vågorna förbi, båtarna med segel och någon utan och kanske någon fiskare på väg tillbaka hem till byn. Det ryker från en skorsten, det ryker från ett fartyg, från havet upp till skyn. Jag ser fåglarna. Jag ser svalorna. Och brunbrända ben. Jag välkomnar myggen som äter mig om dagen och natten, jag välkomnar solen som bränner mig och den klibbiga hettan som gör mig sömnlös den sena timmen, fåglarna som väcker mig och stränderna som värmer mig. Och jag har inte hängt någons ryggtavla på väggen riktigt än, men sommaren har kommit och det känns.
Det är som om jag drömmer, men sommaren är här för jag speglar mig och ser en bättre hy. Och bakom ögonlocken rullar vågorna förbi, båtarna med segel och någon utan och kanske någon fiskare på väg tillbaka hem till byn. Det ryker från en skorsten, det ryker från ett fartyg, från havet upp till skyn. Jag ser fåglarna. Jag ser svalorna. Och brunbrända ben. Jag välkomnar myggen som äter mig om dagen och natten, jag välkomnar solen som bränner mig och den klibbiga hettan som gör mig sömnlös den sena timmen, fåglarna som väcker mig och stränderna som värmer mig. Och jag har inte hängt någons ryggtavla på väggen riktigt än, men sommaren har kommit och det känns.
