kallenilsson.com

Ny blogg - www.kallenilsson.com

Fett najs!

Du har vart ihop med Leonardo DiCaprio, du har vart med Joaquin Phoenix i Hollywood. Du har bott med Jaggers dotter i Mexiko, ändå kallar du mig pucko när jag undrar vad du ser hos nån som mig

Det känns som abstinens, en förlorad vana att få använda orden som en utrycksform till tidsfördriv och någon blandning mellan psykologi och filosofi. Och jag antar att det blivit en allt för vardaglig rutin att få spotta ut ord som egentligen aldrig betyder någonting eller någon bryr sig om. Medan andra läser böcker skriver jag blogginlägg. Och plötsligt försvann Vibb och det började klia i kroppen. Jag måste skriva. Är det inte märkligt? Jag dricker kaffebladningar för sent och äter godis istället för mat. Jag måste hitta ett bättre ansvar, jag måste hitta någonting nytt som får det att sluta klia.

Köpte mig en vegamössa, eller Emilkeps, men den lämnas nog tillbaka.


Laakso: Västerbron

Ingen blogg?

Det verkar som jag snart står utan blogg. Finns det någon som vill göra en blogg åt mig?


Ta dig till vibbkalmar.se och jag har återuppstått!

Kanske har någon kikat in här, kanske har någon kommit ihåg bloggen och någon annan glömt. Jag är tillbaka. Numer skriver jag som en av flera på Vibbkalmar.se och jag är precis likadan där som här. Men dom långa rubrikerna försvinner... Kolla in på direktlänken här.



Jag hoppas vi ses!


Natten är vacker och månen är full, du är som natten och jag är som månen och du är som jag. Du är allt jag vill ha. Håll dig intill mig jag vill inte hellre va i nånannans famn.

Det här har kommit till en punkt när det inte ger något längre. Jag har slutat vilja, jag har ganska snabbt slutat bry mig om det här. Så nu blir det en paus från den här bloggen. Nu ska jag ut och njuta av den sista semesterveckan, den sol som finns kvar och göra det till något bra. Det har varit hur bra om helst hittils och vädret har verkligen varit på min sida. Jag lämnar det här ett tag.

Dagens låt

Jacob Hellman: Du är allt jag vill ha

Vi ska bli fulla för kärlekens skull. Vi har vingar av guld och vi ramlar omkull. Vi är fulla för kärlekens skull.

Tillbaka till den plats där allting händer, tillbaka till stratosfären där sommarminnena alltid både börjar och slutar. Borgholm bjöd på sol och värme, Strand bjöd på Erik Hassle live och temperaturen pulserade mellan alla kroppar som studsade till musiken. Det var en underbar utekväll. Det var en klassisk sommarkväll. Och sedan väntar alltid den långa vägen hem. Trängseln som tär en för att få plats på bussen hem och sen tröttheten som redan har gett hjärnan en bild på kroppen i sin egen säng för sömn. Det känns alltid så långt när bussen börjar rulla. Och så ser man långt över ängarna genom mörkret att nånstans där borta lyser bron. Vi passerar ängarna, höbalana och dom små husen längs vägen, vi passerar platserna där väderkvarnarna en gång bredde ut sig. Medan hälften sover och resten framhäver sin minimala begåvning under berusningens sista timma längtar man bara hem. Somliga människor är bortom allt förnuft. Somliga människor är mer än idioter. Till slut så kommer ljusen närmre och man känner sig nästan hemma. Klockan har passerat tre och det är snart ljust igen. Och alltid samma sak vid gryningen, himmelen lyser i ett rosa skimmer. Natten är slut, om någon timma går folket till jobbet igen. Och jag ligger kvar.

Sommarens paradis - Strand i Borgolm




Dagens låt

Erik Hassle - The thanks i get

Söndagkväll i den stad jag föddes, jag står i en bar med gamla vänner. Vi svor eden när vi va unga; alla för en vad som än hände. Men det vilda livet rev mig, någon reser och nån blir kvar. Guds ära till dom som stannar och bär dom döda till sin grav.

Jag vaknade idag till doften av nyklippt gräs, hörde fåglar sjunga och såg ljuset strila genom hissgardinen. Det var solens strålar som hade kommit hem till mig. Och utanför mitt öppna fönster hörde jag grannarna gå till jobbet medan jag låg kvar. Och jag låg kvar i en säng och kände solens sveda bränna emot min hud. Midsommarhelgen var ett långt härligt festrus som slutade med vila ibland gräset mitt i solen innan färden hem. Och som jag brände mig. Och som solen markerade sin bränna längs klädernas alla linjer. Idag har jag försökt att jämna ut alla hemska linjer men jag antar att det som förgjort. Den här sommaren har börjat fantastiskt. Solen, jag och sommaren lever i en slags symbios - en ömsesidig kärlek som aldrig tar slut. Efter alla galna händelser och minnen som hände under helgen kommer sommaren bara fortsätta i fler. Bron kommer bära en åter till Öland, Strand och stränderna. Och ni som undrar var jag är, ni hittar mig i baren, stranden eller andra sidan bron. Denna veckan fortsätter med nypremiärer av Sommar med Ernst och Morden i Midsomer. Och jag antar att jag är ensam om att våga erkänna hur briljant Ernst Kirschteiger är. Jag förklarar varför här. Och i första programmet åker han till Garpen som är en liten ö i södra Kalmar Sund. Se det. Och ni ser sommaren.

Dagens låt


TTA: First class riot

När solen skiner skiner vi. Jag ska alltid stå bredvid, se nu hjärtat jag kan va din bästa vän. När du ramlar hjälper jag dig upp igen. Fastän regnet står som spön i dyn, känns som nån har öppnat skyn, du kan stå under mitt paraply.

Här drunknar jag i tonerna av syntar, pianon och vackra röster. Och jag minns en demo jag recenserade för tre år sedan som jag skrev bra om redan då. Plötsligt dyker den upp igen och i ännu snyggare format. Nu är jag fast. Någonstans på vinden bland alla hundratals demos och skivor ligger säkert Julian Brandt kvar, dammig och ospelad. Jag har funderat på att börja recensera musik igen, men jag skulle säkert inte orka eller hinna med. Och nu har jag gjort av med pengar igen. Det blev två fina linnen från Acnes förtursrea online. Och nu väntar jag in Items och Grandpas rea för att stilla mina begär.


Och imorgon är den sista dagen, kanske den längsta dagen på länge, innan jag går på semester. Det blir dom första semesterdagarna sedan förra sommaren för min del. Det kommer bli långa dagar i solen, dagar på stranden, bilköerna på riksväg 136 och cafébesök på Västerport, Kullzénska och något annat på andra sidan bron. Det blir timmar på havet, vila på vågorna och heta sömnlösa nätter med öppna sovrumsfönster. På fredag bär det av till Strand i Borgholm. Som man väntat, som man längtat. Och som det kliat. Det här blir den första midsommaren utan någon av dom riktigt gamla vännerna. Det blir en midsommar med mer fest än traditioner. Det här blir dom första dygnen på andra sidan bron, över sundet och bortom vågorna längs land. 

Ett blårandigt och ett rödrandigt linne från Acne blev det


 

Dagens låt

Julian Brandt feat. Kitty Jutbring: Love can turn us blind

Stadsljusen bländar mig, vinden viner, tid står still, fåglar flyger hur dom vill. Hör en röst från himmelen som sträcker och skakar varje nerv. Och jag kan inte värja mig. Mitt hjärta slår boom boom boom. Och pappa sa min son du ska få komma hem idag.

Torsdag var en ledig dag i solen på gräset vid båtarna i hamnen, en dag i gungorna på Ängö med grässtrån mellan tårna och blåsten något för tätt intill. Det var en dag som åtta år på nytt. Jag gillar att vara ledig på sommaren när varje dag är ett sommarlov utan krav. Nu är man gammal och jobbar för sin lön utan böcker, skåp och betyg. Det är som livet börjar här och nu. Här är vädret schizofrent, solen reser mellan moln och öppet hav, regn faller och gravitationen tar mer än den ger. Och jag var på finfina Selvage och blev sugen på några dyra t-shirts. Jag är också sugen på skor från Gram som har så bra reapris att jag håller sidan för mig själv så dom inte hinner ta slut. Det var en speciell dag igår, det var en bra dag. Och sen sov jag den natten med regnet piskande mot ett öppet fönster. 
  
I sommar ska jag göra allt det där som aldrig annars görs. Det ska bli baguettekvällar i hamnen, på sjön, grillkvällar under Ölandsbron och mat under bar himmel. Jag hoppas på solen, myggen och vågor som står still. Jag tar vartenda mygg, vartenda bett, bara sommarnätterna lever. Det är någon som sjunger, kom ut och lev innan du dör. Och vet ni att det krävs stunder, föremål och känslor att relatera till för att en sommar ska känns fantastisk och lyckad? Musik som ger en känsla, som ger stunder ett avtryck, människor som speglar händelser och platser och något nytt som ger en annan infallsvinkel än innan. Och vet ni, Kalmar blir en allt bättre och mer populär sommarstad. Vi ses i vimlet. 

Två av sommarens mest givna låtar
 
Fibes oh fibes: Love child

 
Montt Mardie: Gloria

Ladda hem Montt Marides EP Direkt på svenka med covers på bland annat Rihannas Umbrella, R Kellys The world's gratest och Beyonces Halo. Gratis och lagligt här.

Alla dom murar jag byggt. Baby, nu rasar dom ner. Dom stod inte ens för en match. Ingen hör deras fall. Och jag släpper in dig nu. Allting slutar när jag står i ljuset vid en gloria. Jag vet vem min ängel är. Baby, jag kan se din gloria.

Utanför ligger mörkret som ett täcke över stan. Och här innanför är jag tillbaka mellan dom vita väggarna, dofterna jag känner igen och fönstrena som solen aldrig riktigt går igenom. Jag är hemma igen efter en bröllopshelg på västkusten. Nu har jag en syster som inte längre bär samma efternamn som jag. Jag har mitt på östkusten och hon sitt i väst. Och jag tycker dom blev fina när jag fotade dom bland träd och gräs och växterna omkring. Visst har jag en vacker syster?

Och nu väntar jag in semestern, vilan och ledigheten som min kropp behöver. Den där orken, kraften och viljan försvann nånstans på vägen genom våren. Nu är varje dag en transportsträcka till midsommarhelgen och semesterstarten. Och den vägen har varit fylld av regn och mörka moln. Jag saknar solen, det är blött i min stad. Jag sakar solen, det är tyst i telefon. Genom murarna runt stan rör sig studenterna igen. Det är ett tecken och bladen på björkarna är här. Nu fyller vi havet med varmare vatten och sommar som naturens lag. Och trots orkens frånvaro mår jag fantastiskt bra.

2009 - 06 - 06











Döden och ensamheten har ringt och bokat bord och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord. Och vi pratade i mörkret, jag sa "Älskling, säg vad du vill ha, glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks".

Jag vill skriva en krönika men når inte tangenterna. Jag vill skriva om sommaren men bländas av solen. Och jag tänker på den blåvita himmelen över Öland innan bussen kommer över bron. Jag tänker på den rosaskimrande himmelen när vi kommer tillbaka i gryningen efter klocka tre. Ibland finns det stunder man inte bryr som om att man bränt sig i solen. Ibland finns det stunder man inte bryr sig om någonting.

Det är som om jag drömmer, men sommaren är här för jag speglar mig och ser en bättre hy. Och bakom ögonlocken rullar vågorna förbi, båtarna med segel och någon utan och kanske någon fiskare på väg tillbaka hem till byn. Det ryker från en skorsten, det ryker från ett fartyg, från havet upp till skyn. Jag ser fåglarna. Jag ser svalorna. Och brunbrända ben. Jag välkomnar myggen som äter mig om dagen och natten, jag välkomnar solen som bränner mig och den klibbiga hettan som gör mig sömnlös den sena timmen, fåglarna som väcker mig och stränderna som värmer mig. Och jag har inte hängt någons ryggtavla på väggen riktigt än, men sommaren har kommit och det känns.

Galet heta kläder från Odeur





Dagens låt

Hip Whips: Stay with me forever [live/stuio här]

Jag går ut naken mitt i natten. Jag är en ö och du är vatten. Och det är sommar i en sekund. Jag minns varenda stund när vi gick till havet för kärlekens skull, när vi blev fulla för kärlekens skull.

Det är söndagskväll i den stad jag föddes i. Idag är jag kär i Plura en liten stund och huden bränner. Jag tömmer tekopp efter tekopp, tänker på den perfekta lyriken i Fulla för kärlekens skull och ser den sommarljusa himmelen över sundet bortom bron. Det är juni om en timme och värmen ligger nästan kvar. Idag satt jag i gräset mitt i solen nere vid den lilla hamnen här, jag var bara en bland flera. Och vid lekplatsen sparkade barnen boll. Jag tänkte på igår och sommaren, jag tänkte på misstag och Öland och Skåne och barnen med bollen bakom häcken. Idag fick jag min första färg, igår fick jag ingenting. Och det är någonting med tidens fester, jag kanske börjar bli gammal, men allt är likadant. Jag har varit på alla dansgolv, jag har beställt av alla bartenders och jag har hört vartenda jävla schlagerlåt i radio edit verision flera gånger om.

Dagens låt


Eldkvarn: Fulla för kärlekens skull

Lillebror, bli inte som jag när du blir stor. Du stod i dörren och sa; är det här allt det blir så dör jag. Lillebror, bli inte som jag när du blir stor.

Solen skiner på Sparregatan. Och längs kanalen vid Systrarströmmen ligger människorna på rygg i gräset, barfota och upprullade jeans och solen rakt emot sig. Jag gillar den känslan, jag gillar den synen. Och födelsedagen tog mig till sommarstugan och sundet mellan Borgholm och fastlandet, till katterna, förbi dom gula rapsfälten via bryggorna och båtarna, förbi hamnen och dom gula husen. Och solen var närmre än någonsin, vädret var fantastiskt, bladen på björkarna, katterna och klockorna, allt var lite bättre än på länge. Vi är där igen vid värmen runt omkring. Jag sover alla nätterna med öppet fönster nu, jag sover alla nätterna på andra sidan sängen nu, på en plats där ingen varit på hundra år. Och jag har kastat bort alla jag har träffat, jag har kastat så många som aldrig fick komma nära. Men jag väntar. Och jag väntar, för jag väntar, jag väntar på den nya bryggan och båten ut i sundet. Doften av grill på Skallöarna under Ölandsbron, timmarna på havet, solen som svider, bränner och värmer. Snart är det midsommar, snart är det semester. Snart är vi där. Och som jag har väntat.

Dagens låt: Montt Mardie - Dancing shoes

Upp på taken, upp på vindarna, ner igen fulla av sot. Bakgårdsprinsar och prinsessor, på gatorna gick kungarna. Under gatlyktan stod dom otrogna och dom vassa tungorna.

Det känns som nyponpulvret i min kropp har tagit slut, det där pulvret som brukade klia finns inte längre kvar. Jag vet inte vad det är. Och jag vill inget annat än ligga hemma, långt ifrån nattklubbsgolv och rytmisk fysik. Jag känner inte igen mig själv. Soffan, sängen, kuddarna och filten lockar mer än flaskorna och glasen. Och orden som jag skriver har jag ingen ork att placera rätt, ingen ork att använda dator och internet och nya tillvägsgångssätt. Den här förkylningen är som höst och regn, det rinner när det är kallt.
 
Och här har jag irriterat mig på två saker som fått mig att koka. Människor som aldrig presenterar sig när dom söker någon, vanligtvis i telefon. Vem är du? Var ringer du ifrån? Jag vet inte om man skäms så mycket för vem man är eller om man inbillar sig att man är något märkvärdigt. Det är få människor jag föraktar så mycket som dessa små individer. Den som inte presenterar sig är för mig en stor fet flottig äcklig jävla nolla som kan ställa sig sist i kön. Jag tar dagligen samtal på jobbet som skall slussas vidare från sådana här små individer. Och det är en högfärdig illaluktande apjävel som inte vet vad han heter eller kommer ifrån. Det märkliga är att när man ska pressa ur dom vem han eller hon är eller heter vägrar fler än hälften svara, utan dom ska endast tala med Ansvarig. Eftersom Ansvarig normalt är upptagen, speciellt för okända människor, har jag börjat köra en ny standard; Han sitter i möte. Och den sista irriterande kategorin som ska vara lite rolig och sparka på stolen man sitter i (speciellt kontorsstolar med hjul på) kommer jag framöver långsamt och njutfullt plåga till döds, eventuellt ge en betongtung pungkross. Är det något som jag irriterar mig på är det människor som har för lite att göra och inte förstår att det finns andra som har för mycket att göra. Och människor som har svårt att uppföra sig som äldre än tolvåringar, men det är väl ungefär samma sak. 
Dagens låt: Guillemots - Trains to Brazil

Kanske ljög vi hela tiden för att vinet skulle kännas lite dyrare och smaka lite mer. Nu har vi druckit av det dyraste som finns det är inte lätt att svälja ner.

Jag lever än, jag har bara varit på resande fot i några dagar. Och nu är jag 7000 kronor fattigare och tio tårar lättare. Göteborg och jag tycker om varandra, Göteborg och min ekonomi lever däremot inte längre i symbios. Det har varit en fin helg med många händelser och evenemang. Och att åka tåg hem i en fullsatt vagn är ingenting jag drömmer om. Jag har svårt att känna mig bekväm när jag inte kommer åt mina saker, jag har svårt att känna mig bekväm när jag inte ens kommer åt mig själv. Det har varit svensexa, det har varit shopping och dansgolvstid på Excet. Jag gillade musiken på Excet. Och från högtalarna kom saker som The Embassy, Shout Out Louds, Tough Alliance, Håkan Hellström, Erik Hassle, Glasvegas och Joel Alme. Det är som elektricitet för dansanta fötter och bomull för ett bultande hjärta. Och det botade min huvudvärk.


Och måndagar blir tyngre och tyngre för varje månad. Och mer och mer skitgöra och mer och mer önskan om att det fanns mer tid. Nu väntar Jönköping. Nu väntar våren och sommaren. Och så kommer värmen under fötterna från gatan under mig. Det är fullt upp varje minut. Och jag ska sluta festa. Jag har inte tid att vända mig och se, allt jag tänker är att jag har stoltheten kvar. Jag sticker nål i svarta tungor. Och klockan på väggen snurrar fortfarande fortare än skuggorna.


Dagens låt: Erik Hassle - Hurtful


Du har sett mej undra över livet, men har du sett mej tjuvtitta på er? I ett fönster, i ett hus, där jag bor, låter dunkla lampor ana nåt så stort, så du kan aldrig ana allt jag vet. Visst ser jag ut som en poet?

Sommaren är snart grön på Sparregtan 7, jag väntar på gräset och solen som smälter frukosten på morgonen. Och balkongen. Den smutsiga balkongen ska bli vit och fylld med liv. I kväll har jag tvättat räcket från mossgrönt till vitt och trätrallet har köpts klart för att läggas ut. Och snart kommer dom nyplanterade blomlådorna att slåss mot en blåvit balkong, sen kommer lyktorna, amplarna och dynorna. Tre kvadratmeter intimitet och en plats för fåglarna, en plats för fjärilar och mygg och sol, en plats för frukost ovanför marken och en doft av nyklippt gräs. Det ska bli vitt och blått och gult. Och harmoniskt som Sparregatan 7. Allt jag ser inom mig är som levande magasin, bättre än verklighet och ett enkelt sätt att bli besviken när fotografier suddats ut.


På min vägg sitter frihetens symbol. Dom som tar sig genom luften som om dom hade helium i bröstet. Tre fåglar som flyger men ändå sitter fast, tre tecken för det fria livet, renhet och lycka. Och jag springer till gatorna tar slut. Jag kastar sten på flickorna från förr, dom svarta tungorna som faller för sin törst. Ibland är det svårt att tänka först.



Snart syns det här på min balkong. Och lite annat.

Dagens låt: Glasvegas - Fuck you, it's over

Äntligen på väg, jag förlänger mina steg. Luften smakar som en jordgubbspaj en solig dag i maj. Träden står i blom och marken täcks av jungfrudom. Och nu hänger på det varje kvist en solskensoptimist.

Jag har mitt andra hem på Östra Sjögatan intill murarna i stan. Och jag värjer mig för den svettiga lukten bland personalen på Kvarnholmens postombud. Här lever jag tur och retur mellan stenar och grus och broar och attityd. Och i Pressbyrån tar varje kund en sekund ifrån en evighet eller två. Jag måste bromsa mina begär. Jag måste vända mig om och se. Här skriver jag brev till min egen papperskorg, som blogginlägg som aldrig blir av. Här fylls kalendrarna på bredden och huvudet likaså. Här finns ingen ekonomi. Här finns ingen tid. Här finns ingen glöd och ingen sympati. Här finns ingen överbliven godhet för den som ställer sig bredvid. En dag ska jag lära mig att bli den godaste människan i stan.



Dagens låt: Explorers Club - Forever

Kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annanstans

Den sista morgonen när väckarklockan haft semester är förbi. Här har festerna avverkat varandra, här har misslyckandena gått i cirklar och vindarna runt dom. Jag har suttit vid sjöbodarna och bryggorna, ätit glass och frusit av vinden. Här har solen skinit. Här skiner alltid solen när den kan. Och jag har inte orkat städa. Här förflyttar sig dammet på golvet i takt med skuggorna och jag tänker. Och jag tänkte. Jag minns inte mer. Jag är som fåglarna, trivs bäst när den är fri och få göra som den vill och om sommaren kommer kraften, sen stannar jag till. Jag mår bra. Nu väntar jag på att rapsfälten brinner gula, på träden dom gröna, jag väntar på barfotagator, på midsommar, på semester, på båten ut mot bron, upprullade byxor och tygskorna, dom vita tygskorna som blir smutsiga i dammet. Jag väntar på söndagarna i Borgholm, på solbrända ben, rödbrända kinder och jag undrar än hur 2009 kommer att bli. Jag väntar på spänningen i luften, jag väntar på elektriciteten och att vakna till liv. Jag vill ha 2000 volt rakt in i hjärtat.

Lördagens fest i stan

Ny låt med Peggy Lejonhjärta & Markus Krunegård - Backstabber. Inspelade av gamla Kalmariten Henrik Burman. Halvtaskigt ljud men en finfin vaggvisa.

Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig

Jag hör ett munspel. Och ett ljud som tränger genom huden. Dagarna är längre nu. Ljuset är starkare nu. Och jag känner jakten genom natten. I kväll ska jag dansa med Jesus, i kväll ska jag se på skorna och människorna runt omkring, se på glaset på marken och vattnet under broarna. Jag ska festa i kväll. Jag ska festa på fredag. Jag ska festa på lördag. Är det något fel på mig? Och snart kommer fukten, den äckliga varma fukten, från maj till augusti. Och jag gillar den. Jag väntar in bladen på björkarna. Och här bor jag utanför murarna i stan, på en plats där vågorna når land, en plats med asfalt varmaren än allt.

Nya pjux, det gäller att lysa.

Idag tycker jag ni ska läsa en intervju med mig på duktiga Slipsens blogg. Och det gör du här.

Dagens låt: Florence Valentin - Spring Ricco

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln. Du har vaknat i fel säng, du har vart kär. Och framtiden väntade som en farlig gåta. Man har bråttom dit, sen är man där.

Jag har glömt september, glömt dagarna från november till december och dagarna mellan väggarna som krymper. Och det känns som jag har glömt augusti, glömt hissgardinerna och vågorna och dom vita väggarna. Nu har fjärrvärmen i badrumsgolvet tagit slut, nu har vintern och februari och flyttfåglarna bytt plats och snart byter huden på björkarna bark. Här vaknar man varje dag till strålar som rinner ner från solen, här vaknar jag och fåglarna tillsammans av ljuset genom fönstret. Jag har inte mått så här bra sedan sommaren tvåtusenåtta, jag känner energi och ork och lust och havet ifrån öst. Och jag har aldrig gillat vinter. Jag har aldrig gillat höst. Och nu bär solen min kropp mer än mina ben. Jag är i Göteborg och andas luft, jag vandrar mellan Långgatorna, Kungsgatan och Avenyn. Jag vandrar, jag vädrar, jag lever. Och fåglarna flyger. Vi är likadana, den trivs bäst när den är fri, finns ingen bur jag trivs riktigt bra i. Och uteserveringarna har öppnat, solen är varm och luften ren. Jag tror jag har glömt hur det är att minnas, kära vän. 

Imorn blir det stan och shopping om det hinns med. Och Whyszeck är bra grejer.

Dagens låt / årets låt: Pet Shop Boys - Pandemonium

Tidigare inlägg
RSS 2.0