Torsdagkväll blev det Byttan med Kalmar Posten, stand-up comedy med Lennie Norman och någon skön kanadensare och så klart god mat. Det började som ett sömnpiller av humor, men med trevligt sällskap. Och det slutade underbart och med ännu trevligare sällskap. Det blev en del dricka, åtminstone för några av oss. Och det var stämning. Det är här alla Kalmarbrats, Patrick Ekwall, Robert Gustavsson och Peter Dalle hänger när dom är på landet. Byttan är ett trevligt ställe. Och denna helg. Jag dör. Rotlösheten exploderar. Människor är som inlåsta björnar som gått i ide. Männsikor vill inte gå ut. Och jag vill inte sitta hemma. Man kanske skulle flytta? Var är människorna som vill ha roligt innan dom fyllt hundra? Inte här i alla fall.

Sitter och lyssnar på nya John Legend. Och Evolver är ett helt fantastiskt album. Jag exploderar när jag hör This time. Det är såna här låtar som gör att jag inte kan gå och sova. Jag ligger vaken till klockan fyra och tänker "jag måste sova, men nej bara en lyssning till", om och om igen. Det var som när Jay-Jay Johanson släppte Rush. Jag sov inte på flera månader, tror jag. Det är inte bara pianoballder längre, inte bara soulballader. Det är sval elektronisk funk, swing och loungesoul. Och det är med André 3000, Kanye West och Bujo Banton. Det blir inte vackrare än så här.

... I hit the bar every night
looking to score a good time
Its not like I planned it
Left empty handed
Cause Im still alone in my mind
Now what will it take to feel right
Can i come see you tonight
Is there someone new now
What can i do now
Cause i need you back by my side

This time I want it all
This time I want it all
Showing you all the cards
Giving you all my heart
This time Ill take the chance
This time Ill be your man
I can be all you need
This time its all of me...

Jag såg ett par idag som såg ut att vara en av dom som älskar varandra fast fortfarande letar. Och runt omkring fanns alla höstlovsbarn. Dom var så många. Och så små. Tiden rinner iväg och man hinner inte nyansera eller urskilja konturerna på åren som passerar förbi. Jag minns det röda huset och dom sneda väggarna. Och jag minns golvet som lutade mot andra sidan livet. Där bodde jag förut och det var år sen dess. Och nu är sommaren slut och sundet tomt på fartyg och hamnen likaså.

Idag blev det IKEA och jag letade ljusslingor och något annat som både fördrev tid och konsumtionskapital. Det är så skönt att leva i en matrialistisk värld. Och slösa pengar. Kanske det har med rastlöshet att göra, det måste finnas något som tar bort ilningarna i bröstet, myrorna i benen och jakten på ruset. Ibland vill jag göra om allting. Ibland vill jag riva ut golvet och ha ett vitmålat slitet golv, väggar av råplank och någon annan i sten. Jag skulle vilja bo i en renoverad industrilokal vid havet. Och ändå bor jag i den finaste lägenheten i staden som är byggd på vatten.

Hamnen och Ölandsbron där jag bor

Vaknar till en grad celsius och en kropp som känns helt slut. En ledig dag idag och alla telefoner har stängts av för idag skulle ingen få väcka mig. Det krävs en dag på helvarv för att man ska glömma hur sliten man känner sig. Och jag läser om hur jobbigt livet var för Ingvar Kamprad när han avslöjades som nazist och han sökte visst tröst och sympatier hos KG Bergström, gjorde en Göran Persson och grät ut lite som ett slags förlåt. Allt är så gulligt med gubben och allt blir alltid till välgärenhet, till och med att hata andra raser. Han bad visst om ursäkt till sina anställda som förlät honom. Vad har dom för nytta av det? IKEA kanske är en sekt, vad vet jag. Och KG Bergström är förmodligen med i samma sekt. Vad jag vet var det två anställda som tog avstånd från nazisten Kamprad. På IKEA gillar tydligen alla en nazist.

På hösten dansar solen bakom andra sidan molnen, var det någon som viskade. Och här dansar vi till Parken. Jag tror man behöver festa en eller två gånger i veckan för att orka med hösten. Hur trött är man inte på kvällarna? Nya människor, nya ansikten, nya nätter och för många steg i luften. Det får mig att tänka på sommaren. Och alla gator vi aldrig vandrade klart. Nu är det andra tider. Nu är det kallare och dagarna så mycket längre. Var tog allt vägen som vi hade sparat på? Det känns som klockan har en annan färg nu än då. Och idag jobbade jag i Växjö. Och det vara som ett jobb man kan utantill plöstligt blev nytt. Efter tre timmar var dock allt som vanligt igen och Växjöbutiken som hemma, bara mycket mindre. Imorn är jag tillbaka som vanligt. Och jag ska avsluta månaden med att stå överst på försäljningspallen här hemma, allt annat är en besvikelse. Nu ska jag äntligen få mat och äntligen, äntligen få varva ner. Känns som jag jobbar dygnet runt, alla dagar, alla veckor. Jag vet inte riktigt var jag är, kanske här eller någon annanstans. Jag måste träffa marken. Jag tror jag är någonstans i luften just nu.

Och jag är sugen. Det går i perioder när jag vill ha allting, fast egentligen vill jag alltid ha allting. Concept har en del fina saker, speciellt jeansen i ljusblå denim från Minimum. Och svarta jeans går alltid hem. Jag gillar Stray Boys slimmodell, passar alltid bra på en popröv. Dessutom är ljusblå och vita skjortor basplagg som alltid funkar. Whyszecks långa modell är så där lagom cool. Precis som André Pops och Ernst Kirschteiger. Konsumtion är vad som gör livet snäppet bättre och mer värt att leva, inte sant? Hur mycket pengar lägger du i månaden på kläder?

Hösten, den otäcka hösten. Och en ledig dag. Jag åstadkommer ingenting när jag inte behöver, drabbas av ångest och spolar tillbaka tiden för att hoppas kunna hinna mer. Torsdagen startade med massage hos holländaren som reser landet runt för att se alla stora konserter. Den här hösten tar alla krafter ur en, den här hösten äter upp motivation och positivism, ljuset och bladen på björkarna. Jag städade, jag städar alltid. Det känns som det här mörket är ett enda stort hål som måste fyllas med fester, nya människomöten, förändringar och avvikande nyanser i mörkblått och lila. Det blev Kompaniet  (klädbutik) och som jag trånade efter vinterjackan från Whyred. Och det kostar. "Du har ju din rabatt vet du väl". Och jag fumlar alltid, jag som borde visat min tacksamhet, sånt är jag dålig på. Kvarnholmen var min vän i torsdags. Och man blir glad när människor minns en och kan saker man aldrig anade om en, man känner sig ihågkommen. Ibland undrar jag om folk läser boken om mitt liv som inte finns. Egentligen är det kanske bara vad som kallas service. Jag gillar både Björkegrens Optiker och Kompaniet.

Jag slutar aldrig förvånas över kategorin kvinnor 50 plus. Ibland undrar jag hur många timmar i veckan jag lägger på att städa mattavdelningen på jobbet från äldre kvinnor som behandlar min avdelning som crap. När kvinnor kollar på mattor drar dom ut allt dom ser, sen lägger dom allt i knöliga högar på golvet. Jag pratar inte två eller tre, jag pratar fem till femton. Och alla bara i en hög. Sen går dom. Jag funderar ofta på om det är likadant i matbutikerna. Kollar kvinnor på olika vetemjöl sen kastar dom iväg dom mjölpaket dom inte ska ha tre meter bort på golvet, när det faktiskt finns en hylla att ställa tillbaka dom i. Vad är felet på denna människokategori? Eller är det bara jag som är pedant och ensam om att vika ihop tröjan igen som jag provat i klädbutiken? Kvinnorna ska alltid vika undan tjugo mattor på ett podie, sen gå. Och sedan plocka ner tio mattor från ställningarna, sen gå. Efter tre kvinnor på mattavdelningen kokar jag. Inte konstigt att jag går till massören. Ursäkta uttrycket, men dessa kvinnor är idioter.

Förresten, ni är jävligt dåliga på att skicka in tjuvlyssningar. Öppna öronlocken (jag har patent på det ordet), snappa upp skrattet på bussen, i väntsalen, på spårvagnen eller i tunnelbanan. Eller kanske i butiken, på jobbet eller på krogen. Det sägs att ett gott skratt förlänger livet. Skicka det i e-post till [email protected]. Lämna gärna förslag på rubrik och säg till om ni inte vill ha med ert namn längst ner.

Nu öppnar en av mina favoritbutiker på nätet även en fysisk butik. Och det är då man önskar att man bodde i Stockholm och lät sulorna slitas längs stenarna i Gamla stan. Jag antar att jag får nöja mig med kullerstenen på Kvarnholmen här. Och dom tre butikerna i stan, ungegfär. 111vox.com har galet bra grejer, som Whyszeck, Vasuma och Acne, till exempel. Och så gillar jag Kii, Tjallamalla, By Concept, Strawberrynet och Grandpa på nätet.

Dagens låt: Cut Copy - Lights and music

Jag som hade en sådan tränad mage. Nu undrar jag var den är. Jag som brukade träna, ha en rutig mage och orka. Idag är min smala mage som en enda lövtunn utkavlad pajdeg. Jag ska träna igen. Och magen ska bli fylld med farthinder och bergstoppar. Maghjul fem minuter varje kväll och etthundra situps. Vem vill se ut som en utkavlad pajdeg?

Ibland går jag förbi det rösa huset. Jag ser kvarglömda hårstrån, någon som sträcker ett lakan och visaren som har passerat två för längesen. Alla har somnat precis som jag. Söndagarna vaknar och är precis lika meningslösa som dom alltid varit. Dom ska vara rotlösa enda in i märgen. Färglösa. Rastlösa. Och det ska klia inombords så mycket det bara går, det hör liksom till. Jag undrar när söndagarna ska försvinna bort från almanackan? Till vilken nytta går man och väntar in en ny vecka utan att göra något mer än att vänta? Höstsöndagar är gråare än allt annat som finns. Å andra sidan är hela himlen blå just idag. Det är ändå nåt med höstsöndagar som kliar. Och det kliar för mycket.

Jag har gått och snurrat in mig i det upprullade livet. Man rullar upp skjortarmarna på ren rutin. Och alla chinos. Och nu är jag fast i upprullade armar på kavajer. Vad ska man rulla upp sen? Och som Lundell säger det: Jag har precis rullat upp asfalten där nere på gatan. Ibland känns det som hela livet är helt uprullat.

Någonstans sitter någon och sjunger Air Supply och tänker att denna lördag borde vara juli tvåtusenåtta. Himlen gråter, regnet faller, Kalmar faller och alla kustorter norr över faller på samma sätt. Och någonstans står solen fortfarande i zenit.

Var du än går ligger alla röda och brandgula löv samlade i hög. Man borde bort från den här säsongen. Bort från något som gör att håret lockar sig i luftfuktigheten, bort från fastklistrade löv på marken, grå betong och bort från mörka kvällar och kalla dygn. Bort från filtar, värmeljus och grönt te. Och kvar från sommaren finns en semestervecka att ta ut. Jag vill till värmen, till tjugosju grader sol och inga moln, till solbränna, uteserveringar, hasselnötsglass och shoppinggator varvade med caféer och parfymerier. Nu tror jag jakten på medpassagerare börjar. Jag åker med vem som helst, bara jag får sol. Och trevligt sällkskap.

Ligger och lyssnar på Drömmen om Amerika. Det är toner av klassisk svensk pop som sägs vara något oerhört stort och långt innan den finns till försäljning redan kallats mästerverk. Jag tänker på Pontus & Amerikanerna, vuxen pojkrumspop, En enkel resa (filmen) och bruna kavajer med vit skjorta och svart fluga som accesoar. Ibland låter jag saker ta tid, filtrerar och gör så att vinden får mig att rigga tillbaks. En dag kanske jag ställer mig i kön till en bankomat och ritar hjärtan på alla sedlar från andra sidan väggen. Än så länge ligger jag på golvet och lyssnar om och om igen. Kanske jag så småningom förstår. Kanske jag inte gör. Det är, trots allt, även en dröm att ligga på ett golv och stirra upp i taket mot spotlightsens himmelska sken. Och det är ett gott betyg, Skansros.

Jag ser hur hon längtar tillbaka till en sommar som jag också saknar. Och här ligger molnen lägre än någonsin. Det är en sådan äcklig fukt i luften, det luktar blöta löv från marken och det som brukade vara ljusare vid den här tiden på dygnet. Det lyser i fönstret mittemot. Och på Sparregatan 7 har jag förvånat mig själv. I kväll blev det blåbärs- och dumlemuffins. Och jag har inte bakat många gånger genom åren. Jag bakar hellre in sommarminnen i mitt liv.

En mycket speciell kvinna kommer in i butiken och är ute efter någon form av säng. Kvinnan som är i 55-60-årsåldern kommer möjligtvis direkt från Skogsmulleklubben. Och hojtar till så fort hon passerat entrédörrarna.

Kvinnan: Jävlar vad långt bort ni ligger!

Jag: Det beror på varifrån man kommer.

(Jag följer kvinnan till sängavdelningen och berättar om sängutbudet)

Kvinnan: Oj vad sängar! Varför finns det så många?

Jag: Det finnns olika komforter, varumärken och prisklasser osv.

Kvinnan: Jag ska ha en 120-säng!

(Kvinnan känner på sängarna med händerna)

Kvinnan: Oj vad skön den va!

Jag: Du får gärna provligga så du verkligen känner om den är skön...

Kvinnan: Oj!

(Kvinnan lägger sig i på rygg och ser mycket besvärad ut)

Jag: Du får gärna ta av dig ryggsäcken!

Det är alltid samma sak. Man och kläder är inte billigt. Odeur gör kanske snyggast t-shirts någonsin. Det är snygga knäppningar, udda sömmar, passformer och med vändbart alternativ. Samtidigt kostar smak. Denna smak kostar mellan 600-700 för en t-shirt. Och en tjej betalar 49,50:- var som helst för vilket plagg som helst. Ibland önskar jag att jag hette Lisa eller så.

Dom brandgula löven täcker Kalmar nu. Och havet har fått en annan färg. Jag lever ett liv utan dator i ett hem som aldrig tycks bli klart. Igår var det natt och jag var vaken då. Jag tror aldrig jag har varit ute förut när det spelats så bra musik. Det lilla golvet på Kåren vara helt fantastiskt. Utanför blåste dom brandgula löven runt som virvlar tillsammans med systembolagskassarna på marken. Och innanför blåste tonerna ut hjärnan med hjälp av saker som till exempel Cut Copy, Parken, Le Sport, Markus Krunegård, Coldplay, Killers och Tough Alliance. Dessutom är det nästan otäckt när man kan köpa tre öl för totalt 57 kronor på krogen. Ibland gillar jag att låtsas vara student.

Dagens låt: Peter Gabriel - Book of love

H: Kalle va e du

K: På övervåningen men här inte på schlager kommer här

H: Vad 7ti tiom e tomte trim schlager

K: Kommer!

Dagen efter kliar man sig en del i huvudet.

10. Parken: Jag har varit vilsen Lisa

Jag stör mig på den här låten, jag hatar den. Jag hatar den, för den fastnar som en skitlåt ofta gör hos hela svenska folket. Och nu fastar en halvdan låt på mig. Och jag hatar det. Kolla videon och du kommer ligga sömnlös och hata hela världen.

09. Hello Saferide: Anna 
Bara som att ha med Sverrir Gudnason i videon till Anna gör ju att man genast platsar på en sån här lista. Å andra sidan är Anna också en typisk och underbar Annika Norlin-poplåt med hög klass, ni vet hon som även sjunger på svenska, Säkert. Och Sverrir är han som bland annat var med i Cleo (det slutade väl sändas på SVT för säkert fem år sen, det var väl ungefär senast jag kollade på tv) och hade huvudrollen i Upp till kamp av Birro. Hade jag inte sett ut som jag gör hade jag valt Sverris utseende. Och en repris på Cleo.

Jag har inte hört mer än ett kort videoklipp från en liveupptagning. Redan hyllas Skansros som den mest naturliga uppföljaren till Jakob Hellman... Och stora havet. Ett nytt Håkan Hellström med andra ord. Skansros har en allt för udda röst för att kunna bli lika stor. Men hela havet gungar. Amerika likaså, antar jag. När jag hört hela kanske jag ställer mig upp och gör vågen. Drömmen om Skansros EP släpps om några veckor.

07. Jonas Game: Keep on lovin'

Om Jonas Lundqvist var ett pojkband och jag en tjej skulle jag inte göra annat än skrika och gråta. Jag har inte tröttnat på förra årets bästa skiva än. Och Keep on lovin' är så nära, naken och desperat. Och sånt gillar jag. Pop med hjärtat utanpå. Och glöm inte att senaste Fish & shark också är helt underbar ännu.

06. Kyte: Boundaries

Utanför faller höstens kallaste regn. Det slår mot fönstret och tränger sig in. Det är en viss känsla av att se världen utanför andas på ett annat sätt än vi gör här innanför. Vi stänger in oss, gömmer oss från en tyst säsong. En varm dusch, ett bad och soffmissbruk. Och vi måste dricka mer grönt te för hudens skull. Det är stämingen vi vill åt. Och Kyte, som kan vara bland det bättre nya Storbritannen stoltserat med i år, ger oss precis den stämningen som faller in i såsongsmallarna utanför. Boundaries är sprudlande sorgepop när hösten som mest behöver oss.

05. The Pussycat Dolls feat. R. Kelly: Out of this club

Ibland kan det kännas som att allt R. Kelly rör vid blir till guld. Det här är ingen Rise up. Men dock, en något småpornografisk clubballad med Pussycat Dolls och. R. Kelly som får en att tänka - my man - tillför alltid en luxiös och ständigt modern utsmyckning av amerikansk billboardmusik.

04. Lars Winnerbäck: Jag är hos dig igen

Det har fallit en annan vind senaste tiden och jag har faktiskt förtjustast av Winnerbäcks stilla stunder. Och mycket från Vatten under broarna har fastnat på mig. Det är fina ljudvågar under dom där broarna.

03. Glasvegas: Flowers and football tops

Hyllas som årets största skiva. Och inledningsspåret slår båda singlarna Geraldine och Daddy's gone. Visst är det en bra skiva, men absolut ingen mästerverk. Tre toppar som glöder. Och en politisk manifestation som gjord för vänsterns journalistkår, britternas gatuvåld och antagligen Sheffields rykande industritorn.

Lund är en höstvacker ballad med ett piano stulet från Ulf Lundell. Hela albumet är ungefär lika bra, fast Lund sticker ut mest. Och är galet fin. 

01. The Killers: Human
Brandon Flowers bästa någonsin. Det räcker väl?

Sitter utanför mitt pojkrum som inte längre finns. Omkring mig har jag två katter som aldrig förr varit så snälla tillsammans. Och Greta luktar lika gott som förr. Det har varit en ledig dag med massage (det här börjar ruinera mig), klippning hos Lotta på Åbergs och jag har lämnat ifrån mig min laptop på service än en gång. Som jag vill skjuta HP rakt i hjärtat. Och som jag stressade igår för att hinna köpa en extern hårddisk. Och jag hann. På tolvtimmar hann jag ändå inte överföra allt, så har jag ens någonting av mitt liv kvar när datorn kommer tillbaka? Kanske mitt liv går under. Kanske livet likaväl går av. En dator idag är allt, ens liv. Datorn är en slags bank. Och om jag förlorar allt kommer jag gå under. Som om börsen inte redan taigt mitt liv. Och återigen har jag provat nya glasögon. Eftersom det var något trasigt som tog sådan tid med dom jag beställde fick jag kolla ut nya. Och beslutsångest är min ägodel och rastlöshet ett tidsfördriv. Jag behöver någon som akut kommer och är smakråd. Jag vill ha tre. Och jag har alltid velat ha allting.

Massagen har verkan. Och huvudvärken minskat. Ett tag trodde jag att det på riktigt handlade om kronisk huvudvärk. Jag har haft ork, haft lust, haft tid. Och kunnat träna. Och jobbet går som på räls när man orkar vara trevlig. Igår kom det in en äldre korrekt herre som var så artig och snäll. Han geniförklarade mig och förklarade att han jobbade med att analysera människors beteende. Och han berättade att det var vetenskapligt bevisat att vänsterhänta människor är smartare än andra. Och han var lyrisk när han talade om det. Jag berättade att jag delvis visste om det, att jag läst att vänsterhänta är mer tekniskt begåvade. Och då menar jag inte tekniskt som i att montera lampor eller tekniskt som i teknisk utbildning, för det är jag verkligen inte. Utan jag menar god teknik i idrotter och liknande. Det fanns väl någon anledning att min golfsving var snygg och perfekt enligt dom flesta? Och någonstans i den självsäkerheten finns det en aning glimt i ögat. Och allvar. Jag tycker om när man kan prata om ingenting på ett djupare plan. Som sådana här saker. Och nu vet jag, jag är lite smartare än alla andra. Och konstnärligt lagd, teknisk och tänker mer emotionellt än sakligt när det gäller beslut. Jag är genomsyrad. Och analyserad.

Första snön föll igår. Och isen ligger klar utanför mitt fönster. Här ligger hela sundet still, som annars brukar vara fyllt med fartyg, vågorna och måsarna som flyger under molnen. Det är en illusion. Och snart kommer vintern. Under revbenen trycks en känsla av stolthet in. Tonerna som ekar är som både höst och vinter. Och rösten är lika klar som den där isen var. Att man har en sådan begåvad vän. När inte Lotta är And Then kanske du hör henne på Kristian Anttilas låtar. Och jag hoppas hon får spela på Café Söderport i gamla stan. Som alla andra gör, som ska bli stora en vacker dag, så flyttar talangerna till storstan. Lotta, här ligger isen snart klar. Och alla andra - lyssna på And Then. Snart gör hela Sverige det.

En promenad längs kajen nedanför gatan här. Och en bro som sakta visar nåt som rör sig. Där kan jag gå och vänta på att sommaren ska ta drömmarna tillbaka. Och värmen, blonda hårstrån och brunbrända ben. Om några månader kommer väl flyttfåglarna hem igen. Snart ska man fundera på julklappar, trängseln i stan och panik mitt ibland alla förvirrade själar. Jag hatar det. I slutet av oktober börjar dom första julskytlningarna. Det är då jag längtar tillbaka till trafiken över bron, den öländska sanden som blåste genom ögonen och dom där sena nätterna med bussen hem. Och timmarna vi stannade uppe lite längre än vi annars gör. Vi kunde somna efter gryningen. Idag somnar ingen alls. Jag saknar ingen tomte, snö eller tumvantar här i mitt hem. Det kan likaväl vara allt eller ingenting. En jul för dom små, eller en resa för dom stora mot samma riktning som flyttfåglarna tar. Jag vet vilket håll jag väljer. Ändå stannar jag kvar och väntar på att drömmarna ska ta fart igen.

Ölandsbron i den blå timmen, på andra sidan sundet bor mitt hem

Greta försvann i slutet på maj. Och Greta är så klart en katt. Hon bor inte hos mig utan hos föräldrarna. Och efter ett antal månader, när jag faktiskt inte trodde att hon levde längre, så dök hon upp i helgen. Hon var hungrig kan man säga. Det sägs att hon åt nio portioner mat, en skål torrfoder och drack en och en halv deciliter grädde. Och blev proppmätt. Vem hade inte blivit hungrig utan ordentlig mat i nästan ett halvår? Nu ska jag snart hälsa på en haltande och sliten Greta. Vad har du gjort och var har du varit, Greta? Hon är ungefär den finaste katten i världen. Och jag ska borra in min näsa i pälsen så där pecis som förr, ungefär ett halvår sen sist.

Förvirradde människor är kanske elakt att ha roligt åt, men ibland kan dom verkligen förbättra ens dag. Och konstigt nog finns det två grupper av förvirrade människor. Den första är mycket gamla gubbar. Den andra är övre medelålders kvinnor. Som här - två kvinnor kommer in på jobbet och har tydligen sett en annons om något fint erbjudande, verkar det som. För att förtydliga är vi just nu i en möbelbutik och min kollega Göran tar emot dessa damer.

Kvinna 1: Var finns grytorna?

Göran: Grytorna???

Kvinna 1: Jag såg grytorna i annonsen.

Göran: Vi har inga grytor, det har vi aldrig haft. Vi har inget husgeråd!

Kvinna 1: Men är inte det här Severins?

Göran: Ja det här är Severins.

Kvinna 2: Har du sett rätt nu, gumman?

Kvinna 1: Ja, det var i kvällstidningen. Jag är säker!

Göran: Du har nog sett fel, tyvärr.

Kvinna 1: Jag har ett presentkort också!

Kvinna 2: Du måste ha sett fel.

(tystnad)
Kvinna 1: Men titta, här är presentkortet... Cervera står det på det. Det är ju rätt!

Göran: Cervera är något helt annat, det ligger i stan. Du är fortfarande på Severins.

Kvinna 2: Ja men till stan åker vi inte, gumman lilla.

Kvinna 1: Nej, men jag kan ju ändå kolla när jag är här om jag kan handla nåt med presentkortet!

Jag är så jälva förtjust i Whyred. Och denna jackan är ren kärlek. Och sugen på att slösa 3 300 riksdaler. Det är dyrt att vara man ibland. Eller alldeles för dyrt för att vara människa. Det är vilket som, ibland är det samma sak. Den som vill ge mig ett ekonomsiskt bidrag kan sätta in på mitt kontonummer. Skriv en kommentar med din e-post så ska du få mitt kontonummer. Jag kan bjuda på blåbärspaj, kramkalas och grönt te som tack för stödet. Och ni vet att grönt te ger finare hy? På Sparregatan 7 kysser man bara flickor med vacker hy. Idag känner jag mig smart och charmig. Det är jag visserligen alltid, men ändå. En given svärmordsdröm, helt enkelt.

Här går inga bussar. Ingen tunnelbana eller spårvagn. Här går bara onyktert folk förbi om natten och sjunger på någon okänd studentsång som ingen någonsin har hört. Här på insidan bor jag. Och det kliar alltid lite grann där rastlösheten bygger bo. Ibland undrar jag vad som händer när man orkar ingenting. Jag vill att det ska sluta klia inom mig. Och jag vill alltid ut i natten. Nu har jag skaffat bakistabletter och en annan slags medicin. Och hoppas jag börjar vakna som en människa dagen efter igen. Imorgon ska jag orka lite mer än ingenting. Och det var flera veckor sen jag hittade färgade hårstrån i min säng. Vi ses i vimlet, någonstans, någonting.

Det är tydligt att tjejer har ett bättre och framförallt ett roligare klädutbud än oss killar. Min syster tycker jag ska våga köpa tjejkläder och berättar om manliga kollegor i sin klädbransch som vågar. Och jag skulle kanske i enstaka fall använda ett tjejplagg (nå Acne Hex är en tjejmodell och finns så klart på Sparregatan 7), men att gå in på exempelvis Bik Bok och prova chinos är över mina gränser. Och dessutom har ju tjejerna priser att döda för jämfört med killar. Ska man ner i lägre prisklasser för den manliga delen ser ju plaggen bedrövliga ut. Just nu efterlyser jag linnen med fina tryck på. Var finns dom? Och Tjallamalla är alltid lika fint som sommaren i sig. Whyszeck, Gun, Londono och Mother Mother på bilderna nedan är galet bra. Ren kärlek. Och jag är stormförtjust i Whyred med sina smala passformer för ett benrangel som jag. Whyszeck för den lilla lekfullheten. Och vad säger du, var går gränsen att använda motsatta könets plagg?

 

Vissa kvällar är märkliga. Dom börjar inte leva förrän det är alldeles för sent. Det är släckt hos grannarna sedan länge. Och kvartet är tystare än luft. Ibland måste man sova, fast man inte vill. Ibland borde man sova, fast man inte kan. Det lyser på Sparregatan 7 i natt, men inte utanför.

Vad Peter Ahlén skrev i måndags var bland det bästa jag läst i Barometern någonsin. Och sånt ska lyftas fram. Givetvis mailade jag min uppskattning och att mer sådan journalistik efterfrågas. Det går att skriva om fotboll som det vore den vackraste natur som finns. Och svaret var lika trevligt. Jag har alltid gillat texter som målas fram i bilder och förskönar verkligheten. Journalstik ska inte bara vara saklig, utan även vacker. Allt blir lite intressantare om det innehåller en aning mystik. Alla texter borde skrivas som du skulle fotografera det vackraste motivet någonsin.

Torsdag kväll skall inte ägnas åt fotboll och Kalmar FF - Feyenoord i Uefa-cupen. Och jag ångrar mitt val. Däremot blir det en kurs på Slottet om hur man inreder enligt Feng Shui. Ibland får man ta smällarna att mobbas på sitt arbete som en kvinnligare variant av Ernst Kirchsteiger. Å andra sidan - Ernst är i min värld ett geni som är sig själv, unik och motpolen till alla tomtar som gömmer sig bakom en falsk fasad. Jag hade inte valt någon annan att prata med om hur man lever i nuet. Och inreder efter kinesisk livsenergi och dom fem elementen. En dag kommer vi att bli gamla och se alla fjärliarna flyga. En gång till.