Någon där på våningen över, som jag egentligen inte tror på att han finns, lovar ofta stora himlar och vackra moln. Jag har aldrig gillat lögnare. Om det fanns en Gud på andra sidan molnen skulle motgångar vara ett sälllan använt ord. Därför gäller det att smida sina planer medan mörkret fyller vår stad på bredden. Och man måste se livet från en annan vrå. Jag ska prova Jönköping. Jag ska prova Göteborg. Och kanske ska jag prova även Norrmalmstorg i Stockholmsstad. Hösten fylls kanske också med ett och annat besök från studietiden, den gamla goda ti-ii-den (ungefär som Håkan-Feber fast tid), nu kommer den aldrig tillbaka.

Vi måste dricka mera te. Och rosta mera bröd. Slösa våra pengar och krympa levern med mera sprit på lördagsnätter. Och jag hade nästan glömt bort Gerdas te- & kaffehandel. Jag hade nästan glömt bort Västerports Handelsbod. Jag hade nästan glömt bort stadens delikatessbutiker som är som ett monument över svunna tider, historielektioner och en resa tillbaka i tiden, till 1600-talet eller ett liv mellan stenväggar och en himmel utav bly. Där köper jag mitt te. Där finner jag min frid. Där lever jag mitt liv.