Det är så många hundar nu förtiden här på Ängö där jag bor. Jag möter människor med Pitbull någon gång varje vecka. Inte nog med att dom är ordentligt fula, dom är även farliga och borde inte vara tillåtna att ha som husdjur.

Jag ligger på en filt i solen nere vid sjöbodarna och plötsligt ser jag en stackars kille komma med en sån där äcklig och farlig hund. Jag ser framför mig hur mitt liv tar slut. I tankarna lämnar jag allt och springer barfota för livet och kastar mig över den en och enhalvmeter höga häcken vid lekplatsen, snubblar mig vidare och springer mig blodig med full fart rakt in i livsmedelsbutiken. Och mitt i dörren krockar jag med en stackars tant med käpp, som inte bara bryter lårbenshalsen utan även blir arg och slår mig med käppen rakt i skrevet, sen undrar hon vad fan jag håller på med. Lionsmedlemmarna som för dagen är och handlar smör och röd mjölk blir förtvivlade men jag skriker för liv och död att pitbullen kommer döda oss allihopa om vi inte bommar igen entrén. Utanför dörren står nu en blodtörstig Pitbull och ska slita oss i små köttbitar. Och för att skydda oss river vi ner hela hyllan med utgånsdaterad kexchoklad över oss. Och där under ligger vi, jag och en tant med sprucken kjol och bruten lårbenshals och låter våra hjärtan slå sig upp i halsgroparna.

När jag vaknade var kroppen helt svag och jag skakade och svettades. Efter två dygn har jag insett att det var en jävla dröm. Jag har men för livet.