KRÖNIKA. Ett steg tillbaka i tiden till tvåtusenfyra och en tidning med gulnade fotografier. Jag var bara ett barn då, precis som idag. Och någonstans fastnar jag i en diskussion om former och design som tillverkas för tidsepoker som står till. Vi pratade om tidlöshet. Och produkter som görs med omsorg och proportioner i förhållande till slit-och-släng. Den tidningen åt upp oss. Och vi åt upp hela himmelen. Fyra år tillbaka och det som Residence skrev om och visade var estetiskt skadligt vackert. Så mycket handlar om att åldras med tiden. Och att åldras både värdigt och vackert. Det gör inte skit. Och det gör inte heller idioter.

Så många gånger jag tar emot skit från kunder. Och så många gånger jag funderat på att ställa frågan "tror du att du har fördel av att vara otrevlig?". Ett svar skulle vid dom flesta tillfällena resultera i intressanta svar. Svar som skulle sticka ut mina ögon skulle vara lika vackert och behagligt som ångestladdade råddjursögon. Jag får en inre njutning av att veta att folk som beter sig som idioter har problem på fler än ett plan. Kanske vore det dags för somliga att kommunicera i sina relationer? Och kanske kan "förlåta" leta sig in i familjens vokabulär. Människor som inte kan skratta, utan har större framgång i utskällningar, irratition och hårda ord kanske skulle läsa en bok om hur man beter sig. Och om det finns en charmkurs på en medelhavsö skulle ni kunna följa flyttfåglarna över både berg och hav.

Och i samma tidning med samma gulnade fotografier fanns mina tankar fyra år tidigare. Jag har sett blå himlar förr. Och en krönikör tog upp samma sak som jag alltid har sagt - alla gillar samma typ av annorlunda saker. Amerika är en enda stor himmel. Och Amerikas himlar kommer förr eller senare över vårt avlånga land. Tvåtusenfyra skrevs det om Ben & Jerry som en kommande skandinavisk invasion. Från staterna till skatorna. Och hela Svea Rike. Vad som varit en våt dröm för feta amerikaner i åratal skulle bli ett småpaketerat femtiokronors potensmedel även för svenskar. Och vad ingen lättlruad svensk verkar ha märkt än är att glassmärket Ben & Jerry smakar papper. Jag har så svårt att älska allt som alla älskar. Och jag har ännu svårare att förstå hur människor drivs av andra människor och inte av ekvationen att alla människor är unika. Men med tiden gulnar väl alla fotografier. Även glass.