kallenilsson.com

Du har vart ihop med Leonardo DiCaprio, du har vart med Joaquin Phoenix i Hollywood. Du har bott med Jaggers dotter i Mexiko, ändå kallar du mig pucko när jag undrar vad du ser hos nån som mig

Det känns som abstinens, en förlorad vana att få använda orden som en utrycksform till tidsfördriv och någon blandning mellan psykologi och filosofi. Och jag antar att det blivit en allt för vardaglig rutin att få spotta ut ord som egentligen aldrig betyder någonting eller någon bryr sig om. Medan andra läser böcker skriver jag blogginlägg. Och plötsligt försvann Vibb och det började klia i kroppen. Jag måste skriva. Är det inte märkligt? Jag dricker kaffebladningar för sent och äter godis istället för mat. Jag måste hitta ett bättre ansvar, jag måste hitta någonting nytt som får det att sluta klia.

Köpte mig en vegamössa, eller Emilkeps, men den lämnas nog tillbaka.


Laakso: Västerbron

Ingen blogg?

Ta dig till vibbkalmar.se och jag har återuppstått!

Natten är vacker och månen är full, du är som natten och jag är som månen och du är som jag. Du är allt jag vill ha. Håll dig intill mig jag vill inte hellre va i nånannans famn.

Vi ska bli fulla för kärlekens skull. Vi har vingar av guld och vi ramlar omkull. Vi är fulla för kärlekens skull.

Tillbaka till den plats där allting händer, tillbaka till stratosfären där sommarminnena alltid både börjar och slutar. Borgholm bjöd på sol och värme, Strand bjöd på Erik Hassle live och temperaturen pulserade mellan alla kroppar som studsade till musiken. Det var en underbar utekväll. Det var en klassisk sommarkväll. Och sedan väntar alltid den långa vägen hem. Trängseln som tär en för att få plats på bussen hem och sen tröttheten som redan har gett hjärnan en bild på kroppen i sin egen säng för sömn. Det känns alltid så långt när bussen börjar rulla. Och så ser man långt över ängarna genom mörkret att nånstans där borta lyser bron. Vi passerar ängarna, höbalana och dom små husen längs vägen, vi passerar platserna där väderkvarnarna en gång bredde ut sig. Medan hälften sover och resten framhäver sin minimala begåvning under berusningens sista timma längtar man bara hem. Somliga människor är bortom allt förnuft. Somliga människor är mer än idioter. Till slut så kommer ljusen närmre och man känner sig nästan hemma. Klockan har passerat tre och det är snart ljust igen. Och alltid samma sak vid gryningen, himmelen lyser i ett rosa skimmer. Natten är slut, om någon timma går folket till jobbet igen. Och jag ligger kvar.

Sommarens paradis - Strand i Borgolm



Dagens låt

Erik Hassle - The thanks i get

Jag trivs bäst när dagen bräcker och fälten fylls av ljus, när tuppar gal på avstånd och det är långt till närmsta hus, men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt, när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.

Ännu en dag i den fantastiska solen. Det är underbart att höra parkförvaltarna runt omkring jobba med att sköta lekplatsen, klippa gräs och vara den raka motsatsen till en semesteravkopplare som jag. Jag bara lyssnar. Njuter. Ser min plats i solen, ser min plats i friheten. Det finns inga tider att passa, inga måsten att tänka på eller någon klocka som ringer. Det här har jag väntat på, det här har jag saknat så. Och igår slog det mig. Jag önskar ibland att jag var konstnär, målande tavlor utan egentligt innehåll men som alla beundrade ändå. Det verkar vara en sådan frihet och avkoppling att leva med en pensel i handen, blicken på en punkt som växer till något mer, eller bara vara del i ett skapande. Jag har ingen som helst konstnärlig ådra, inga drag för att föra en pensel rätt eller kunskap om hur man gör. Det känns bara så behagligt, vackert och avkopplande. Precis som sommaren.

Köpte ett par Gram 383 från deras onlinebutik, dom har 50-80%.

Dagens sommarlåt

Salem Al Fakir: Roxy

Söndagkväll i den stad jag föddes, jag står i en bar med gamla vänner. Vi svor eden när vi va unga; alla för en vad som än hände. Men det vilda livet rev mig, någon reser och nån blir kvar. Guds ära till dom som stannar och bär dom döda till sin grav.

När solen skiner skiner vi. Jag ska alltid stå bredvid, se nu hjärtat jag kan va din bästa vän. När du ramlar hjälper jag dig upp igen. Fastän regnet står som spön i dyn, känns som nån har öppnat skyn, du kan stå under mitt paraply.

Här drunknar jag i tonerna av syntar, pianon och vackra röster. Och jag minns en demo jag recenserade för tre år sedan som jag skrev bra om redan då. Plötsligt dyker den upp igen och i ännu snyggare format. Nu är jag fast. Någonstans på vinden bland alla hundratals demos och skivor ligger säkert Julian Brandt kvar, dammig och ospelad. Jag har funderat på att börja recensera musik igen, men jag skulle säkert inte orka eller hinna med. Och nu har jag gjort av med pengar igen. Det blev två fina linnen från Acnes förtursrea online. Och nu väntar jag in Items och Grandpas rea för att stilla mina begär.

Och imorgon är den sista dagen, kanske den längsta dagen på länge, innan jag går på semester. Det blir dom första semesterdagarna sedan förra sommaren för min del. Det kommer bli långa dagar i solen, dagar på stranden, bilköerna på riksväg 136 och cafébesök på Västerport, Kullzénska och något annat på andra sidan bron. Det blir timmar på havet, vila på vågorna och heta sömnlösa nätter med öppna sovrumsfönster. På fredag bär det av till Strand i Borgholm. Som man väntat, som man längtat. Och som det kliat. Det här blir den första midsommaren utan någon av dom riktigt gamla vännerna. Det blir en midsommar med mer fest än traditioner. Det här blir dom första dygnen på andra sidan bron, över sundet och bortom vågorna längs land. 

Ett blårandigt och ett rödrandigt linne från Acne blev det

 

Dagens låt

Julian Brandt feat. Kitty Jutbring: Love can turn us blind

Stadsljusen bländar mig, vinden viner, tid står still, fåglar flyger hur dom vill. Hör en röst från himmelen som sträcker och skakar varje nerv. Och jag kan inte värja mig. Mitt hjärta slår boom boom boom. Och pappa sa min son du ska få komma hem idag.

Alla dom murar jag byggt. Baby, nu rasar dom ner. Dom stod inte ens för en match. Ingen hör deras fall. Och jag släpper in dig nu. Allting slutar när jag står i ljuset vid en gloria. Jag vet vem min ängel är. Baby, jag kan se din gloria.

Utanför ligger mörkret som ett täcke över stan. Och här innanför är jag tillbaka mellan dom vita väggarna, dofterna jag känner igen och fönstrena som solen aldrig riktigt går igenom. Jag är hemma igen efter en bröllopshelg på västkusten. Nu har jag en syster som inte längre bär samma efternamn som jag. Jag har mitt på östkusten och hon sitt i väst. Och jag tycker dom blev fina när jag fotade dom bland träd och gräs och växterna omkring. Visst har jag en vacker syster?

Och nu väntar jag in semestern, vilan och ledigheten som min kropp behöver. Den där orken, kraften och viljan försvann nånstans på vägen genom våren. Nu är varje dag en transportsträcka till midsommarhelgen och semesterstarten. Och den vägen har varit fylld av regn och mörka moln. Jag saknar solen, det är blött i min stad. Jag sakar solen, det är tyst i telefon. Genom murarna runt stan rör sig studenterna igen. Det är ett tecken och bladen på björkarna är här. Nu fyller vi havet med varmare vatten och sommar som naturens lag. Och trots orkens frånvaro mår jag fantastiskt bra.

2009 - 06 - 06

Döden och ensamheten har ringt och bokat bord och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord. Och vi pratade i mörkret, jag sa "Älskling, säg vad du vill ha, glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks".

Jag vill skriva en krönika men når inte tangenterna. Jag vill skriva om sommaren men bländas av solen. Och jag tänker på den blåvita himmelen över Öland innan bussen kommer över bron. Jag tänker på den rosaskimrande himmelen när vi kommer tillbaka i gryningen efter klocka tre. Ibland finns det stunder man inte bryr som om att man bränt sig i solen. Ibland finns det stunder man inte bryr sig om någonting.

Det är som om jag drömmer, men sommaren är här för jag speglar mig och ser en bättre hy. Och bakom ögonlocken rullar vågorna förbi, båtarna med segel och någon utan och kanske någon fiskare på väg tillbaka hem till byn. Det ryker från en skorsten, det ryker från ett fartyg, från havet upp till skyn. Jag ser fåglarna. Jag ser svalorna. Och brunbrända ben. Jag välkomnar myggen som äter mig om dagen och natten, jag välkomnar solen som bränner mig och den klibbiga hettan som gör mig sömnlös den sena timmen, fåglarna som väcker mig och stränderna som värmer mig. Och jag har inte hängt någons ryggtavla på väggen riktigt än, men sommaren har kommit och det känns.

Galet heta kläder från Odeur




Dagens låt

Hip Whips: Stay with me forever [live/stuio här]

Jag går ut naken mitt i natten. Jag är en ö och du är vatten. Och det är sommar i en sekund. Jag minns varenda stund när vi gick till havet för kärlekens skull, när vi blev fulla för kärlekens skull.

Lillebror, bli inte som jag när du blir stor. Du stod i dörren och sa; är det här allt det blir så dör jag. Lillebror, bli inte som jag när du blir stor.

Solen skiner på Sparregatan. Och längs kanalen vid Systrarströmmen ligger människorna på rygg i gräset, barfota och upprullade jeans och solen rakt emot sig. Jag gillar den känslan, jag gillar den synen. Och födelsedagen tog mig till sommarstugan och sundet mellan Borgholm och fastlandet, till katterna, förbi dom gula rapsfälten via bryggorna och båtarna, förbi hamnen och dom gula husen. Och solen var närmre än någonsin, vädret var fantastiskt, bladen på björkarna, katterna och klockorna, allt var lite bättre än på länge. Vi är där igen vid värmen runt omkring. Jag sover alla nätterna med öppet fönster nu, jag sover alla nätterna på andra sidan sängen nu, på en plats där ingen varit på hundra år. Och jag har kastat bort alla jag har träffat, jag har kastat så många som aldrig fick komma nära. Men jag väntar. Och jag väntar, för jag väntar, jag väntar på den nya bryggan och båten ut i sundet. Doften av grill på Skallöarna under Ölandsbron, timmarna på havet, solen som svider, bränner och värmer. Snart är det midsommar, snart är det semester. Snart är vi där. Och som jag har väntat.

Dagens låt: Montt Mardie - Dancing shoes

Gud om du hör mig, jag kommer som den jag är, gör nånting vackert av allt som går sönder här.

Längs motorvägarna här omkring har rapsfälten slagit ut. Dom stora fälten lyser som en sol och en medioker diagnos har tagit slut. Nu har vintergatan fallit ner från var mans bröst, det förbannade jävla mörkret har ersatts med ljus och grönare gräs. Här utanför rullar båtvagnarna förbi. Och jag vill ha ett hus vid havet där allting går i vitt och ljusblått. Ett hus där väggarna fylls av blåmönstrade tapeter, vita råa vägglpank och golven är laserade i vitt. Jag vill ha ett hus där sängkläderna är ljusblåvitrutiga och där möblerna är vita. Och jag vill ha ett hem med belysning från Northern Lighting, stolar från Kartell och en inredning byggd på modern tidlöshet, jag vill ha Stringhyllan, Barcelona och Tree, jag vill ha det mesta jag inte har råd med. Varför är det alltid så?

Världens kanske snyggaste tapet från Jane Churchill.

Den klassiska Barcelona - självklart i vitt läder.

Den som inte älskar String är korkad. Vit med grå gavlar lockar.

Världens nutida bästa designer, Philip Starcks stol Lizz.

Stig Lindbergs Adam, magiskt, måste finnas i mitt hem!

Tree från Swedese, coolaste klädhängaren/skulpturen du kan äga.

Dagens låt: The Embassy - State '08